Tur

Korta turer och långa turer i helgen. Tur har vi i alla fall haft med vädret :)

Långhelg

Helgen började redan torsdag kväll eftersom Per kom hem redan då och att jag dessutom tagit ledigt fredagen. Och vilken torsdag kväll det blev!!! Nästan fullmåne, vagntur med hundarna, norrsken och minusgrader. En sån kväll när jag känner mig lycklig.

Fredagen började inte så bra, eller det kanske den egentligen gjorde med lite perspektiv på det hela. Jag tog tag i att byta till vinterdäck medan Per pluggade. Tre däck bytta när det otrevliga hände. Låsbulten gick sönder, själva mönstret lossnade. Tydligen så ska man egentligen använda el/luft-skruvdragare för däckbyte när man har såna låsbultar, men jag har bara handverktyg. Pappa försökte hjälpa mig med svetsen, men det gick inte att få fast en mutter så att det höll att skruva loss. Ringde Skellefteåbil, och fick en tid efter lunch. Där kom vi till att det ändå var en bra dag... De kunde hjälpa mig och hade jag bytt däck på lördagen så hade de inte haft öppet. Nu måste jag ändå dit igen för de tre övriga låsbultarna, verkstan skulle få hem nått verktyg eller vad det nu var... Men det akuta var i alla fall fixat. Kvällen blev också bra med en tur till en holme så hundarna fick springa sig less :)

Lördagen blev också hundtur på förmiddagen. Jag sprang med Kokkos och Per körde med de övriga. Idag, söndag, blev en långtur med följebil efter Mellannäsvägen. Det var riktigt skoj och jag tror hundarna uppskattade lite nya vyer. Även om det var rätt kallt så vattnade vi hundarna rätt ofta så de inte skulle bli för varma i sina snygga pälsar.
Nu har Per åkt igen och en ny vecka ska påbörjas snart... Alla bilder, utom den där jag själv är fotad, har jag tagit.

Tisdag utan planer

En vanlig tisdag, inga inplanerade aktiviteter så jag får göra vad jag vill :) Ja, hundarna får sin mat såklart, sen bus i rasthagen. Tog sen Banne med till stranden för lite egentid. En bjelfie fick det också bli. Ja, så här ser jag ut idag. Den osminkade, bleka sanningen. Men jag får skratta, leva och må även om jag inte är så piffig :D

Banne ville ta en tur med båten. Det gillar alla hundarna. Blev dock ingen färd idag, utan en tur med vagnen istället. Alla utom Kokkos fick dra. Hon äter medicin sen operation av tänderna, så hon ska inte anstränga sig så mycket.

Tycker om när det är ljust, men får leva med att min älsklingstid är mörk. Vintern är fantastisk, men alldeles för kort ljus tid varje dygn. Och den tid det är ljust är jag på jobbet... Kanske skulle börja med andra arbetstider...

Kokkos hos veterinären

Idag var jag med Kokkos till veterinären för att dra ut hennes trasiga framtänder. Jag har en tid anat att hon har problem av tänderna, så jag bara måste göra slag i saken. Hon har slagit sönder dem i samband med att hon "haffat" snö i farten, och att det varit isigt.
Det var jobbigt att åka till veterinären så snart efter att Kirri fått somna in. Det blev mest det jag tänkte på under bilfärden till Arvidsjaur. Kokkos är 10 år och det är inte helt riskfritt att söva en gammal hund. Men veterinären tyckte hon såg jättefräsch ut för att vara 10 år (förutom i munnen). Är tacksam för att allt gick bra och hoppas att Kokkos ska må bra snart. Hon gnäller nästan konstant, så just nu är hon inte så glad. Får se om jag får sova något inatt, då jag inte tänkte låta henne sova i hundgården än... även om det är det hon helst verkar vilja.
Bilden är från något tidigare år, men föreställer min lilla Kokkosboll :)

Korv till hundarna

Förra veckan fick jag en sopsäck full med bl.a röding till hundarna av en jag känner som städade frysen. Jag fyllde en hel paltgryta och kokade fisken utan salt. Har sen försökt bena dem så gott det går och nu även gjort korv av fisken. Tillsatten laxolja och vatten för att få fisken mer korvsmetig och stoppade, med hjälp av en avskuren pet-flaska, korvskinn med fisksmeten. Hundarna fick lite av smeten i sin mat idag och korvarna fryser jag. De blir perfekta att ha som extramat på turer i vinter. Eller som belöning vid speciella tillfällen. Bortskämda hundar kanske, men det känns bra att ta till vara fisken som annars skulle ha slängts.

Ont, det gör ont

Alltså, inte brukar jag direkt prata om min menstruation. Fast det kanske jag skulle ta och göra nu, för att berätta hur djävligt det är. Varje månad en smärta utan dess like. Om jag inte kommer ihåg att äta starka smärtstillande några dagar före och under tiden. Denna månad hann jag få ont innan jag tog första tabletten, på torsdagen. Och torsdagen var ändå rätt okay. Fredag morgon skulle jag iväg med bilen på service, så jag skulle jobba i Arvidsjaur medan de servade bilen. Jag höll inte på att ta mig dit. Tog in hundarna på fredag-morgon, inget konstigt. När jag stod och skulle göra min frukost så kände jag hur det började svartna för ögonen och jag började må illa. Ont i magen och jag fick släppa allt och lägga mig på soffan. Baloo kom och la sitt huvud på mig, verkade bli orolig. Jag kallsvettades och det kändes inte som om jag skulle kunna ta mig upp ur soffan någonsin. Hur skulle jag få bilen till verkstan? En timme hade jag på mig...

Jag lyckades få hundarna till sina hundgårdar och sätta mig i bilen för att köra till verkstan. Kändes galet, men jag tog mig till verkstan där jag bara lämnade nyckeln och sa att jag inte mådde bra, så jag ville bara lämna nycklarna. Så gick jag med illamåendet den korta biten till mor och far. Jag kunde bara lägga mig på soffan och fortsätta må skit i ett par timmar. Hade fått i mig smärtstillande, så till slut släppte det någorlunda. Jag kunde göra det mest akuta för dagen för jobbet, men det blev inte mycket jag kunde jobba. Fick i mig någon macka också.

Sen blev det magkatarr av det hela. Smärtstillande är inte bäst för magen alla gånger och nu är det ont i magsäckstrakten också. Mår inget vidare med andra ord. Kan ju vara trevligt att höra att livet inte är perfekt för mig heller, om någon trodde det. Vi har alla våra otrevligheter som vi går och bär på. Detta är en av mina...

Farväl Kirri

Min älskade Kirri mådde inte bra förra helgen. Vi tältade och en stund låg jag sked med Kirri då han kom och kröp intill mig. Han spydde några gånger under helgen och studsade inte som han brukade. Fick, efter många om och men, tag i en veterinär på söndagen. Vi kom fram till att jag kunde komma in på måndagen. Kirri fick sova inne och jag tog med honom till jobbet innan veterinärbesöket. Väl där så tog veterinären prover. Han hade så höga levervärden att ett värde gick inte ens mäta. Kan det gå så snabbt att få leversvikt, eller har jag inte märkt en sakta försämring av hans hälsa. Vi kunde utreda vad det berodde på, men jag hade redan långt tillbaka bestämt att han skulle få somna in om han får en plågsam sjukdom. Hans kropp var stel och hans ålder hög (12 år 9 månader). Så på måndagen vid lunchtid somnade Kirri in medan jag smekte honom och tårarna sprutade. Detta är inget lätt att göra, men ett ansvar man har som matte/husse. Kirri är saknad så in i norden, och skulle det inte vara för den glädje de ger i livet så skulle jag aldrig utsätta mig för den smärta det är att ta farväl. Tur jag har 5 till glädjespridare som lever i nuet och inte verkar tänka så mycket på att det saknas en själ. Nu är det 5 tysta välkomst-svansar när jag kommer hem. Kirri var den som skrek utöver sig av glädje när jag kom hem på kvällarna efter jobbet. Farväl Kirri! Om jag trodde att vi skulle ses igen på andra sidan så skulle jag längta efter den stunden - men, även om jag vill tro, så kan jag inte det. Vi ses nog aldrig mer, men du lever kvar i mitt hjärta.