Gott Nytt År

Oj, vad mycket som hänt året som gått! Få se vad 2014 har att bjuda på. Ett mål jag hade för 2013 var att springa 1000 km och det har jag uppnått. Målet för 2014 har jag inte formulerat än, men det skulle vara skoj att ha ett rörelsemål. Kanske 2014 km både gång och löpning... Det kan inte misslyckas :) Oj, nu kanske jag var kaxig...
Bilden föreställer ett tomtebloss, vilket jag tycker är fint att använda istället för raketer. Om ni använder raketer, tänk lite på djuren och skjut dem bara vid 12-slaget. Hur som helst önskar jag alla som läser ett Gott slut och ett GOTT NYTT ÅR!

Helg med besök

I helgen har vi haft trevligt besök från Piteå, Marina med sin ena son, Alexander. Det har varit riktigt mysigt. Ätit, spelat spel, sett film och Alex har kastat boll med Kokkos. Idag blev det slädtur på sjön och promenad i skogen.

Vi fick se lite av solen också, trots att det såg rätt mulet ut på morgonen. Nu sover hundarna gott på mattan inne...

Ledigt

Nu när jag varit ledig några dagar har jag kunnat göra det jag vill göra. Köra hundarna medan det är ljust, busa med hundarna och fotografera. Det är lite som att flyta upp till ytan.

Imorgon ska jag fortsätta med inventeringslistor, men ska göra det hemifrån. Det blir nog inte 8 timmar och säkert en långlunch för att vara ute i ljuset.

Igår kväll var vi ut och hjälpte en bekant till Per att hitta deras bortsprungna hund. Den hade försvunnit från någon av stugorna i Fristad. Vi hittade varken spår eller hund i området kring oss och hunden kom till rätta under natten. Lättnad.

Julafton imorgon

Imorgon är det Julafton, jag önskar att alla som läser här får en God och fridfull Jul. Det är precis vad jag önskar mig... Men mest av allt önskar jag hälsan och lyckan till mina nära och kära.

Gryningsskymning

På förmiddagen tog jag en härlig tur med hundarna på Arvidsjaursjön. Det var så vackert ute. Både gryning och skymning samtidigt, dimma och kylan bitande i kinderna.

Vi körde nästan ända fram till Framnäs, en del på isbanorna där de har biltestverksamhet. De verkar dock inte ha någon verksamhet just då, så jag tog mig friheten att utnyttja banorna. Det är rätt tungt att köra ospårat, vilket var alternativet om jag bara korsade utfarten till banorna.

Ibland fanns de skoterspår att köra på, vilket är att föredra. Har ingen skoter själv så det är tur om spåren går dit man vill köra. Eller också kör man dit spåren går...

Sista tiden

Sista tiden har varit alldeles för stressig och det är som om saker bara avlöser varandra. Idag fick jag lov att jobba övertid för att hinna det som bara måste vara klart imorgon till ledningsgruppsmötet. Det är tur det är vackert ute och jag kan bota stressen med slädturer med hundarna i månskenet och idag löpning med dem. På tal om löpning så löper Kokkos nu och försöker få Kirri med på tåget. Han vill inte och springer snabbt in i kojan för att fly undan henne. På nätterna ylar hon om hon är ute och tar jag in henne tassar hon omkring. Stackarn... Kanske borde jag låta henne träffa en kavaljer :/

Kroppen

Intressant hur jag reagerar på flera nätter utan nästan någon sömn, dåligt med mat och massor av stress i jakten på Hilima. Hjärnan börjar gå långsamt, kan knappt prata och känslor brottas med varandra hela tiden. En bra lärdom. Efteråt har jag inte sovit så bra, det är som att jag fortfarande var på jakt. Men natten till idag har varit bra och 10 timmar fick jag sova. Nu blir det nog folk av mig snart...

Drömmar och mardrömmar

Pers bild

Egentligen har det hänt otroligt mycket, men jag har inte haft tid att skriva något. Med jobbet har jag varit i Östersund 3 dagar, bott på Moosegarden och klappat älg med mera. Men det bleknar efter vad som hände efteråt. Vi var till Jokkmokk i lördags och fick med oss en Huskytik på prov. Kokkos och Kirri verkade mest ignorera henne... Vad Hilima, som tiken heter, kände går det inte att veta, men hon smet för oss på söndagen just före lunch. Jakten på Hilima började där. Vi letade, ropade och körde omkring miltals för att finna henne. Vi tappade spåren i skogen uppblandat med massa andra spår.
Det blev inte många timmars sömn, jag åkte till jobbet en stund på måndagen och sen kom Stina från Jokkmokk och plockade upp mig för att börja leta igen. Jag hade just pratat med en fjärrskådare som påstod att hon skulle vara norr om Fristad vid skogsarbeten. Vi hade under våra bilturer passerat timmer, så vi började där. Vi såg spår, som kunde ha varit räv - men kanske hund, och följde dessa en bit. Men de försvann och vi letade vidare. Stina följde ett skoterspår en bit, som sen kom fram till en stuga längre fram på vägen. Mannen som bodde där blev nog lite rädd när en kvinna från ingenstans kommer och knackar på. Han hade inte sett någon bortsprungen hund.

Via Facebook hade vi spritt budskapet om försvunna Hilima och vi hade anmält henne försvunnen hos polisen. Tips började komma in. På skjutfälten kring K4 låg många militärer ute i skogen just då. De hade hört en "varg" yla under natten. Någon hade sett henne i riktning mot gamla sågen. Där hittade vi spår och Stina körde med hennes 4 huskysar som hon tagit med sig i området. Jag körde samtidigt med bil på alla vägar jag kunde kring skjutfälten. Per körde skoter där vi tappade spåren och vidgade sökområdet. Jag kände en sådan förtvivlan när drömmen om en ny hund blev en mardröm. Hela tiden när jag var i sällskap med Per eller Stina så höll jag modet uppe, men när jag var ensam så lät jag tårarna komma. Inte för att det hjälpte, men det gick inte hålla inne när jag var själv. På något sätt vill jag inte belasta någon som redan är belastad med min egen förtvivlan. Det drar bara ner andra. Försöka hålla modet uppe så länge någon ser...

Sent på kvällen skulle vi lägga oss och sova en liten stund då jag får ett sms av mor. Hon hade sett Hilima på vägen utanför deras hus, i riktning mot mitt hus på Sandbacken. In i bilarna igen och sökandet fortsatte i timmar utan resultat. Nu var jag ännu tröttare och känsligare, så tårarna trillade medan jag körde och letade. Matti var "sambandscentral" i Jokkmokk och skötte kontakter med tips som kom in och gav tips och stöd via telefon. Han satt med karta också och kunde guida lite därifrån. Till slut fick jag sånt tunnelseende att jag bara var tvungen att åka hem och sova några timmar, kanske hela 4 det blev. Det var mycket jämfört med Stina som bara fick sig 45 minuter.

Tidigt tisdag morgon skjutsade jag Per till bussen då han var tvungen till Umeå en sväng. Sen körde jag runt på samhället och fortsatte sökandet. Men när morgonen började vakna mer och mer så kände jag att jag inte gjorde någon nytta alls. Jag åkte hem, där Stina nu sov en stund, och började skotta snö. Äntligen kom ett hett tips in om observation i Framnäs! Martin hade sett henne och sen även min vän Linda. Linda började spåra henne och jag och Stina körde iväg till Framnäs. Spåren var färska och tydliga. De gick sen över sjön nära Arvidsjaurforsen, där är det svag is och inte lämpligt för oss att gå över. Jag skynda mig till bilen och körde iväg där hon gick upp på land igen. Parkerade bilen och hittade spåren... nu började det långa spårningsprojektet för mig. Jag hade lämnat bilen med dörren halvöppen, börsen, jackan, vantar och jobbmobilen kvar i bilen... hjärnan hade fokus på helt annat... Spårningen gick in i skogen i riktning mot brukshundsklubben. Stina körde med bil och sökte i de riktningar jag tipsade om. Matti läste kartan från Jokkmokk och gav tips. När vi (Hilima före och jag efter) närmade oss brukshundsklubben så mötte jag två personer med två hundar. Då gick Hilimas spår in i skogen igen (gick efter skogsväg ett tag). Upp i berget mot Skellefteå och jag hade lite koll på vart vi var. Sen började det gå ännu djupare in i skogen... passerade färska älgspår, men Hilima verkade inte mer än nosa lite på dem. Hon hade bajsat lite också. Riktningen ändrades igen... mot Arvidsjaursjön igen. Egentligen visste jag att jag inte skulle få tag på henne på detta sätt, men jag ville inte förlora kontakten. Ville inte söka planlöst utan spår. Jag ropade inte nu, för jag ville inte skrämma... följde bara steg för steg och troligtvis var hon lååångt före.

Många ringde med tips och tankar. Jag hade kontakt med Stina och Matti. Gick steg för steg i skogen efter spåret. Ibland gick hon åt höger för att sen gå i sina egna spår åt vänster och fortsätta. Ibland var det vårt att avgöra detta och jag förlorade tid med att gå åt fel håll. Jag åt snö för att jag var så törstig. Ibland kramade någon åt hjärtat så det kändes som det slutade slå och andningen upphörde. Nej, det går inte att bryta ihop där. Bara ta ett steg i taget. Även om det kanske var meningslöst så fanns det en mening för mig... med spåret hade jag ändå kontakt. Innan mörkret (vilket jag började tänka på... kanske var det mig de fick leta sen) så kom jag ner mot vägen långt in från brukshundsklubben. Stina kom just då körandes där. Spåren blev tappade efter det, då de blandades med alla möjliga spår. Stina räckte mig dricka och choklad som jag snabbt proppade i mig... Vi körde fast också till råga på allt... Men vi fixade det också. Pers pappa hämtade mig och körde mig till min bil och Stina fortsatte mot nerlagda sågen för att se om Hilima varit till filten hon lagt ut. Jag började frysa hejdlöst och vi behövde mat. Så hem en liten stund och duscha och äta. En vän till Per körde spår med skoter från Fristad till Framnäs. Stina selade hundarna och körde spår mot Framnäs, där hon hade observeras och där vi faktiskt hade spår. Hon körde även runt sjön på andra sidan. Jag körde mot Arvidsjaur och fick då veta att hon observerats efter Sten Lestadius väg. En vänlig själ hade satt upp en flaska där spåren gick in. Men jag hittade flera andra spår också och blev osäker på om hon farit ut på sjön eller in på samhället. Körde och letade medan Stina körde hundarna. Fick tips om Framnäs igen. Åkte dit och fick köra in på biltestbanan, en vänlig, utländsk, man släppte in mig och tog emot mitt telefonnummer så han kunde ringa om de såg någon hund vid banorna. Jag och Stina var nästan på samma ställe, hon på sjön och jag på banan just ovanför sjön. Ingen Hilima.

Jag skriver mest om vad jag och Stina gjort, men det är många andra som gjort så mycket. Ann har kört skoter kring brukshundsklubben, mina föräldrar har letat efter vägarna runt hela Arvidsjaurområdet. MÅNGA har gett tips om observationer och frågat om de kan göra något. Människor har varit så godhjärtade och stöttande. Jag är så rörd i själen över allas omtanke. Någon nämnd, men ingen glömd.

Min vän Linda i Framnäs fick se Hilima igen och hon och Disa började köra skoter i sakta mak efter henne för att inte skrämma... Mörkt ute...hon blev tappad igen. Per kom tillbaka från Umeå och åkte till flygbryggan för att kika om hon kommit dit. Vi (jag och Stina) hade hunnit till Fristad, hon med spannet och jag med bilen. Stina tog med en av hundarna från flocken hennes, så att alla började yla. Om Hilima hör sin gamla flock så kanske hon skulle lockas dit... oj oj. Kommunikation, känslor, trötthet, utmattning, fokus... Vi fick inte henne på den kvällen heller. Per åkte ut och körde medan jag och Stina vilade lite... jag skulle åka till jobbet på morgonen (även om jag inte ville)... Matti skulle köra från Jokkmokk och ha med sin skoter och hjälpa till. På morgonen var han i Arvidsjaur... han blev igenkänd på Statoil, då många sett hans inlägg om sökandet på FB. Jag gjorde mig iordning för jobb och Stina var i badrummet. Så tittade jag ut, hade någon släppt ut Kokkos. Nej!!! Jag kunde inte tro det var sant. Jag öppnade altandörren och in kommer Hilima. VILKEN LYCKA!!!!!!!!!! Kan inte med ord beskriva alla känslorna... inte bara lycka sen... en stor saknad också, då Hilima reste hem med Stina sen. Men det som är bäst för henne blir bäst för mig. Hon behöver sin trygghet och Stina och Matti behöver henne nu. Kanske får vi chansen igen.... jag hoppas det, men det är inte viktigast nu.

Vet inte hur jag ska tacka alla som varit engagerade, men min tacksamhet är så stor. Stina har en sån otroligt bra magkänsla på vad som var rätt (med hundspår av gamla flocken och ylande). Ett geni med hundarna. Både hon och Matti är beundransvärda i sitt arbete med sina Huskysar. Jag är så tacksam för Kokkos och Kirri som jag har från dem, finare hundar kan man inte finna... ja, Hilima då :)

Jag ska vila nu...

Jakt

Skulle ut och busa med hundarna då Kokkos satte näsan i vädret och försvann. Började med att köra med bilen åt det håll hon sprang och ropa. Inget resultat. Sen gick jag med Kirri i band åt det håll hon försvann. Ropade och ropade. Såg en räv springa över vägen och ropade extra i bakspåren om det var en räv hon känt lukten av. Inget resultat. Lämnade Kirri och gick och spårade där Kokkos försvann, hittade renspår. Följde dem in i skogen, där vi var igår. Ropade och ropade. Inget resultat. Per ringde efter 2 timmar och då hade hon kommit hem. Så länge har hon aldrig varit borta, jag var galet orolig. När vi sen var ut och sprang (hundarna fick stanna hemma) så hittade vi färska älgspår med hundspår bredvid. Det var på vägen ut mot 45an. Så troligtvis har hon varit över stora vägen. Jag är glad att hon är hemma, oskadd och trött. Bilden är tagen under min jakt efter Kokkos, precis där vi såg älgspåren senare... Jag skulle ha stannat och väntat här.

Aktiv lördag

Idag var vi med på "Julupptåget" som Helena L och Marlene S arrangerat. Riktigt trevligt att träffas ett helt gäng och fara ut och springa samtidigt och ibland tillsammans. Jag och Per sprang 7 km i lugnt tempo, riktigt skönt. Godfika hos Helena efteråt. När vi kom till Fristad skulle Per plugga (snart tenta) så jag tog hundarna med på en lång skogspromenad. Det går bra att gå i skogen nu när snön tinat ner. Hundarna sprang lösa och höll sig i närheten. Det har blivit alldeles för lite skog och mark på senaste tiden och det känns nästan som jag dör en bit för varje dag som jag inte prioriterar det jag gillar mest. "Allt har sin tid" säger man, men det går inte att komma ifrån att flytta suger lite. En väldigt utdragen flytt dessutom med många beslut som inte är tagna än. Trevlig Helg där ute!

Levande musik

Det är så mysigt när Per spelar och sjunger. Igår tog han med sin keyboard och jag och hundarna fick njuta av levande musik ett tag. Gitarren finns också på plats. Önskar att jag kunde spela och sjunga själv, men jag hör ju hur det låter... inte så bra, så omusikalisk är jag inte. Bara dålig att styra stämbanden och hantera gitarr/piano (som jag tagit lektioner i förr, men gav upp). Jag är däremot bra på att lyssna :)

Strömavbrott

Fredag kväll blev det strömavbrott som varade i flera timmar. Samtidigt var det fullmåne, norrsken och fotboll. Egentligen är jag väl inte den som så gärna ser på idrott (gör hellre något själv), men vid Sverige-matcher är det rätt skoj. Då vet jag vem jag hejjar på i alla fall. Vi såg inte matchen, men Per hade lite koll via telefonen. Sverige förlorade. Vi var ute ett tag och fotade, sen blev det att ta hand om pannan som blev för varm pga strömavbrottet. Automatsäkring gick och vi fick spola varmvatten. Allt gick bra och sent kunde vi lägga oss och sova gott.

Gult

De gulbröstade talgoxarna har varit bakom mitt kontorsfönster en längre tid nu och knackat på. Gissar att de tigger, så varför inte falla till föga. I onsdags började jag mata dem och ryktet bland dem har gått snabbt. Gula är även post-it lapparna i fönstret som fick vara ifred i fredags. Jag var så hängig av förkylning (den första i år) att jag stannade hemma. Orkade inte göra många knop under fredagen, men jag orkade tappa upp ett bad och ligga och slappa en stund. Jag lovar att det var avkopplande med värmen från vattnet och ljuset från mina brand-gula ljus. Så helgen har varit rätt så lugn.

På hal is

Kokkos är glad

Helg med mycket bärandes och städandes. Men idag, söndag, har vi roat oss med långfärdsskridskor på Arvidsjaursjön vid Fristad. Vi testade isarna lite längre ut, men det var inte så jättetjock is. Var försiktig ni som tänkte ut!

Kirri fyller snart 10 år och behöver vila ibland

Vackert i skogen med ett tunt frosttäcke

Fristad norrsken

Gårdagens norrsken var verkligen häftigt. För x antal år sedan, då man inte visste vad det var för något, då måste man ju blivit rädd. Ljus som dansar över himlen!!!

När jag till slut slet mig från skådespelet för att gå och lägga mig, så kunde jag kika ut genom sovrumsförnstret och se hur himlen hela tiden förändrade sig. Vilken otrolig lyx!!!

Fredagkväll

En vacker fredagkväll. Månsken och minusgrader. Nu kommer snart vintern!

Blod

Bild från Geblods hemsida

Idag har jag gett blod för första gången (någon gång ska ju vara den första). På köpet får man veta en massa fakta. Tex vilken blodgrupp man har. A+ var jag, som tydligen är den vanligaste blodgruppen i Sverige. Skoj att vara bland de vanligaste någon gång :) Fick även veta att Arvidsjaur ligger på andra plats i Norr och Västerbotten på att ge blod (Vilhelmina är bäst). Och en massa annat om blod... de måste vara vampyrer som sköter den där bussen :D

Natten

Hundarna skulle få sova inne inatt. Inte av någon speciell anledning, men jag tycker om att höra dem andas. Fast de ville ut mitt i natten, vilket inte gjorde något, som ni ser.

Jag hade försökt fånga norrskenet tidigare på kvällen, men "ska bara" göra en massa annat först... tills det försvann. Hade jag haft tålamod hade det förstås kommit tillbaka... men man vet aldrig med norrskenet...

Helgen

Helgen som har varit har vi varit riktigt effektiva (till skillnad från förra helgen då vi var så trötta att nästan inget blev gjort). Jag tog mig till och med tid till lite fotografering. Jag hoppas ni ser att det blåser i träden :)

Kirri får vara modell igen. Han är riktigt en riktig naturbegåvning i dubbel bemärkelse. För vem har sett en onaturlig hund :)

Vi fick besök i Fristad också. Det är så roligt när någon kommer och man får bjuda på lite kaffe och ta paus från göromålen.

"Döpas"

För några år sedan kom en främmande man fram till mig på en "Lappis-kväll" och frågade om jag kände igen honom. Nej, det gjorde jag inte. Han presenterade sig och ville be om ursäkt. "För vad???".
Det var när vi gick i skolan, jag hade börjat sjuan och skulle "döpas" i killarnas pissoar. Han tror jag gick i nian och tillsammans med några till killar från nian så skulle de "döpa" alla i sjuan. De var tre-fyra killar som gav sig på mig för att utföra uppdraget. Men när jag gör motstånd så gör jag det på riktigt. Det fanns inte en chans för dem att få mig in i killarnas toalett ens. Till slut gav de upp och frågade om de åtminstone kunde få hälla vatten ur en mugg på mig. Visst, det kunde de få. Kanske kände de att uppdraget då slutfördes.
För detta ville den främmande mannen be om ursäkt. Jag kom ihåg händelsen, men även att jag gick vinnande ur striden. Jag hade inget ont öga mot någon av dem efteråt heller och sa det till honom. Nog fick han sin ursäkt förstås, om han gått och funderat på detta i alla år. Modigt gjort!

WWF

Även om jag känner mig maktlös när det gäller tjuvjakt av utrotningshotade djur, så finns det ändå något jag kan göra. Jag är inte så väldigt insatt i WWFs arbete, men de gör något i alla fall. Vad jag är rädd för när jag stödjer en organisation är att det mesta går till administration... om ni har tips om bättre val än WWF så får ni tipsa. Greenpeace har jag stött i hur många år som helst, men det känns inte vara nog...

Boden

Det är inte ofta jag är till Boden, men idag blev det en tur dit. Precis hela dagen gick åt för att köpa snöslunga och halm. För först förbi Storheden för några små ärenden, som i slutändan tar mer tid än man kunde ana. Jag hade tänkt att köpa något träningsplagg, men hade lagt det sist i prioritet... och när vi kom dit var jag så grymt less att jag inte kunde tänka mig att gå in i en affär till. Men vad duktiga vi varit på att effektivt handla precis det som var på listan! Och nu har vi även fått se lite småbyar mellan Avan och Älvsbyn. Det är så trevligt med GPS som tar en på vägar man annars inte visste fanns :) Bilden har jag tagit med lång slutartid nere vid vattnet i Fristad. Hade inte kamera med mig på vår tur, men vi fick se en fantastisk regnbåge när vi stannade till i Älvsbyn för en kafferast.

Ekonomiassistent

Då min ekonomiassistent har flyttat till vårt grannland, så söker jag nu en ersättare till henne på Tentipi i Moskosel. Det är inte lika panikartat som när jag sökte i januari, då det var pga dödsfall. Nu känner jag ändå ett slags lugn och är inte mitt uppe i bokslut. Finns hen där ute någonstans som kan tänka sig en 60% tjänst i Moskosel och jobba med löpande bokföring, reskontra, leverantörsfakturor, betalningar, fakturaöverlåtelser etc? Ring i så fall mig på Tentipi, 0960-30100 :)

En sten

På vår nya tomt så finns det en sten som jag alltid tänker "vilken fin sten" när jag ser den. Idag gick jag till den med kameran och fick den att stå still en liten stund :) Vad tycker ni, är den inte fin?

Upprörd

Vad gör dig upprörd? Jag blir upprörd av att exempelvis elefanter håller på att utrotas för att en del människor är så urbota korkade så de köper elfenben!!! Fattiga människor ser sin chans att tjäna en hacka på att döda elefanter, ta betarna och sälja. Finns det ingen marknad så skulle det inte ske. Inte i samma utsträckning i alla fall. Snälla! SLUTA KÖP ELFENBEN FÖR FAAAN!!! Ska pengarna dina betyda så mycket mer än att en art på jorden får överleva? Det är inte bara elefanter som utrotas, men det är det som gjorde mig mest upprörd idag. Jag kan fortsätta med hur olika gruvbolag och oljebolag koloniserar olika delar av världen för att suga ut det sista. Ska Arktis gå att rädda, eller ska pengarnas makt åter igen suga ut jordens resurser? När jag läser inlägg där man hävdar att miljöhot är överdrivna och liknande, blir jag så ledsen. Även om miljöhoten skulle vara överdrivna, finns det ändå inte något vackert med att ta hand om planeten ändå? Att vara så miljövänlig man kan? Måste man driva jorden i botten innan man stannar upp? Resurserna är begränsade och jag kan inte se att tillväxt är ett hållbart mantra i all oändlighet. Kan det inte bara få stanna upp nu och ta vara på det vi redan har roffat åt oss? Jag gör givetvis fel mot naturen också och jag är inte det minsta stolt över det. Pendlar med bil till jobbet, reser, för att ta något exempel... Försöker kompensera på andra sätt för att få ett lite lättare samvete och köper definitivt inte elfenben! Ja, nu har jag i alla fall berättat vad jag är upprörd över idag...

Lugnt

Nu har jag sovit 2 nätter i huset i Fristad. En madrass på golvet och hundarna bredvid. Var ut och sprang en sväng igår och kom fram till att det var prick 2 km från huset till E45-korsningen. En fristad i Fristad, lugnt och fridfullt.

Tentipi i pressen

Foto: Kent Norberg

Läs gärna den fina artikeln av Kent Norberg på Arvidsjaurs hemsida.

Tapeter

Idag har jag och mor jobbat hårt med att tapetsera. Alla våder i det tänkta sovrummet är nu uppe. En vägg var speciellt svår, med den mest kufiska mönsterpassning jag varit med om. Det var nästan omöjligt att se när man var rätt i mönstret... Bilden är inte den bästa, men man ser ungefär hur mönstret är... rummet går i grönt. Förut gick det i mörkrött.

Hundarna gillar att vara i Fristad, de får springa mycket fritt. Här är tanken att vi snart ska bo. Spännande...

Paus

Tar paus i uppsättandet av cover-tapeter. Kirri och Kokkos håller sig i närheten. Undra om jag har fått till väggarna, eller om det blir pannkaka när de vanliga tapeterna ska upp. Men nu är de i alla fall uppe i både rummen. Det var ingen lek, de ville inte sitta kvar på väggen... Fick liksom hålla fast dem länge innan de till slut fastnade.

Helgen är slut

Helgen är slut och en ny era börjar. Per börjar sina studier och har åkt till Umeå. Han får börja på termin 2 direkt, då han redan har läst de ämnen som tillhör termin 1 på läkarlinjen. Bra, då är han i alla fall klar 6 månader tidigare :)
Vi har fixat med väggarna i huset i Fristad i helgen. De är tapetserade med en spåntapet som i princip är omöjlig att ta bort från väggen. Det finns dock något som kallas "cover-tapet", nästan som spackel på rulle. Så detta har vi jobbat med att sätta upp. Malin och min mor har också hjälp till, så ett och ett halvt rum är klart med cover-tapeten (som man sen kan tapetsera på). Jag tror inte vi orkar med alla väggar vi önskar "fixa", så det kan nog bli att nöja sig med spån-knottriga tapeter på resten av väggarna.
Det är mycket som händer och jag har inte varit så aktiv på bloggen, men jag tror ingen blir speciellt upprörd över det. Kanske är dags att sluta, eller börja något helt nytt. Men den funderingen tar jag en annan gång. Om du snubblar in här igen så kanske det har kommit ett nytt inlägg.

Glas

Vår klippa på jobbet har fyllt jämt på semestern och idag har vi kollegor firat henne med ett personligt glas från Arctic Glas. Kan verkligen rekommendera att besöka butiken i Renvallen! De har så mycket vackert! Otroligt att jag inte varit dit fastän det är så nära Arvidsjaur.

Fin kväll

Efter jobbet sprang jag en sväng och sen iväg till nya huset med hundarna. Jag bara gick omkring och var, visade hundarna runt för första gången. Mor och far kom också och kikade på kvällen. Efter att ha åkt till flygplatsen och hämtat Per så åkte vi dit igen och satte igång pelletsen. En fin kväll :)

Hisnar

Bild jag tog sept ifol

Det hisnar lite i magen över allt som ska hända framöver. På torsdag ska huset vi ska köpa besiktigas och sen efter någon vecka blir det tillträde. En del förändringar vi vill göra, men behöver vi göra allt på en gång. Det hinner vi bara inte, lätt att inse. Jag börjar jobba och Per ska vara i Umeå och bli läkare. När vi inte gör det ska vi träna lite, ta hand om hundarna, förbereda för bin och höns och kanske byta någon tapet. Även om vi får tillträde till huset så tror jag inte flyttlasset går samma dag. Allt har sin tid... Och hur ska jag göra med mitt hus. Jag är väldigt fäst vid det och jag vill gärna prova bo i skogen innan jag gör mig av med "villan i stan"... Kanske jag provar hyra ut, vi får se... kanske det blir kanon direkt i vår fristad att jag vågar sälja... Snöskottningen blir ett lite större projekt än tidigare, så jag tror en snöslunga står på inköpslistan i höst. Det finns många modeller och märken! Många beslut att ta, men det kommer att bli härligt att bo i skogen vid vattnet. Eller... kommer jag att jagas av inbillade monster i vintermörkret? En klok person brukar säga "det enda man behöver vara rädd för är sin egen rädsla"... och det är nog den jag är rädd för. Oro har lätt att sätta rot i mig, men jag har väl blivit lite visare med åren att jag vet att det oftast bara är hjärnspöken. Lite svårt att driva ut den ibland...

Jokkmokk

Kokkos och Issa

Igår blev det en tur till Jokkmokk. Först träffa min goda vän sen skoltiden, Ann-Catrin, och hennes sambo Magnus. De hade full sommar i trädgården. Sen blev det till Matti och Stina, lite surr, fiske och lek med hundarna. Kokkos lekte outtröttligt med deras två boarder collies och en boll... Som hon sen tappade ner i vattnet (bilden) så den försvann.
Det blev sent innan vi kom hem och jag lovar att hundarna var trötta. Vi fick se en riktigt stor älg på vägen! En riktigt trevlig dag :)

Agility

Ikväll var vi och tränade lite agility med hundarna. De verkar tycka det är riktigt skoj. Kirri var lättast att lära att hoppa hinder medan Kokkos var lättare att lära att gå i tunnel och upp och ner för en brant höjd (syns på bilden med hinderhoppet i bakgrunden).

De blir nog inte några champions i detta, men det är skoj att variera deras träning lite. De får tänka till lite. Jag kan inte så mycket om agility, man ska säkert göra banan i en speciell ordning och på tid, men vi tränar det som verkar roligast bara :)

Guldvatten

Kväll, solen går ner.
Vackert om vi ser.
Guldvatten och en hund.
Bara vara en stund.

Tjära

Tjärat släden idag med 1/3 tjära, linolja och balsamterpentin. Den blev som ny. Hade glömt tjära den ifjol och det märktes att träet behövde behandlas. Nu ska den få stå och dra åt sig och torka så den är redo för turer i vinter. Det blir nog lugna turer då Kirri snart fyller 10 år. Vill att han ska vara frisk i kroppen i en lång ålderdom, så jag får klappa honom många år till.