 |
| Bilden är från 12 november... ingen snö! |
Nu är jag sambo med världens finaste Per. Han kom som en
total överraskning in i mitt liv tack vare Malin, en vän till mig (Per är
hennes bror). Det bara fanns ”det” där och jag har fått omvärdera en hel del av
mina fördomar. Per är 12 år yngre och det har varit lite svårt för mig att
acceptera att jag är för tidigt född. Andras kommentarer har också gjort mig
ledsen ibland, men mina riktiga vänner tycker bara det är roligt. Det känns
inte som jag är 12 år äldre än Per, men det syns ju förstås. Inte så skoj att
vara skrynkligare, men jag försöker att inte vara så ytlig J.
Fler fördomar var nog att jag inte trodde jag skulle kunna
falla för en otränad kille, då träning är en stor del av mitt liv. Det gjorde
jag tydligen ändå. Per har hjärtat på rätt ställe och det känns att han tycker
om mig precis som jag är (trots och tack vare den jag är). Han har även tagit
mina hundar till sitt hjärta, vilket förstås är ett stort plus J.
Angående träningen så har nog Per blivit lite inspirerad ändå av min entusiasm,
då han tränar ibland numer. Jag lovar att jag inte har tvingat honom! Jag
tycker om honom som han är… och jag tycker vi har roligt tillsammans J
Per har fått göra en stor omställning i sitt liv för att
leva med mig. Flytta upp hit från Stockholm. När jag frågade om han ville att
jag skulle flytta ner istället, så var svaret ”nej”. Han vill inte att jag ska
behöva lämna det jag har här och att sätta mig i storstan är nog att göra mig
olycklig. Så sant… Nu kan Per fortfarande ha kvar sitt arbete där han reser
väldigt mycket. Jag vet inte vad det kommer att innebära riktigt, men kanske
ses vi ändå bara om helgerna. Det finns de som ses mer sällan, så det bör
knappast bli något problem. Jag önskar oss ”lycka till” J
