Fisk

Foto: Per

Så var det tisdag, min sista semestervecka... Har varit så trött att jag sovit mitt på dagen, trots många timmars nattsömn inatt. Vi sprang med hundarna på förmiddagen, innan det skulle bli för varmt. Eftersom jag sov bort en massa tid så blev det inte så mycket aktivitet förrän efter middagen. Vi åkte ut och fiskade utan hundar. För första gången på jättemånga år så fick jag napp. Fick upp en hyfsad abborre och en till som fick simma vidare. Per fick fler abborrar som han lät växa till sig. Jag är i alla fall glad att jag kan få upp en fisk :)

Långväga besök

Idag har vi varit till Kallax och hämtat Dan och Tuwa på flygplatsen. Vi körde en sväng kring storheden också och spanade efter en bortsprungen hund. Vi såg den inte, men den återfanns senare på dagen, tack och lov. Dan är Pers vän sen kemistudier i Uppsala. Riktigt trevligt att han och hans dotter kommer till oss på några dagars besök. Vi har varit och gömt korvar i hundgården så hundarna har fått leta. Även plockat blåbär på gården och Dan gjorde blåbärspaj. Trötta och mätta efter middag... Ändå tog jag och Per oss ut på en kort och sen springtur med hundarna. Det blev 3 km och efteråt gick vi till sjön så de fick bada och dricka. Nu tror jag alla på gården kommer att sova gott :)
Bilderna i detta inlägg har Per tagit.

Min fjärde Kanadaresa

Om jag blev utvisad från Sverige så är det i Kanada jag skulle söka asyl. Finns alltid en anledning att komma tillbaka hit, så det lär inte bli sista resan i livet. Vi hade otur med flygförseningar så vi kom senare till Vancouver än planerat. Tog färjan till Vancouver Island, buss till Victoria och blev där hämtad av Mark. Hans yngste, Everett, var också med. Familjen (Mark, Talia, Oliver och Everett) hade just flyttat till en gård nära Duncan, där vi blev inkvarterade i egen stuga. Det var en fantastisk gård med jättestora träd, höns, bin, hundgård och stora ytor. Dagen efter ankomst åkte vi tubing (gummislang) nedför Cowichan river med Mark och Oliver.
Det blev en del promenader längst havsstranden också. De hade inte långt dit och fågellivet var stort där. Fiskljusar, örnar och måsar trivdes och man såg även folk ute med kanot för att fiska.

En dag blev det bad vid ett sel med riktigt kallt vatten. Oliver och hans kompisar var inte det minsta berörd av det kalla vattnet, men jag doppade mig inte just här. Vadade ut en bit och fotograferade en del.

Everett följde också med och badade, men han badade bara med pappan. När jag sist var i Kanada var Oliver 7 månader, som Everett är nu. Då bodde de i en stuga på fastlandet, en bit från Clear Water där Mark för tillfället arbetade. Oliver fyllde förresten 7 år veckan efter vi lämnat dem.
En kväll kom Marks morbror och kallade på ugglor. Han kunde härma den uggletyp som de visste fanns i närheten. Ugglan kom flygandes, men det var lite för mörkt för att få bra bild på den. En upplevelse!

Oliver

Jag med en kräfta. Per har fotat denna

En av dagarna blev det ett par dyk för oss vid Cowichan bay, nära där Mark och Talias gård var. Det fanns liv i Stilla Havet också, även om det inte är i närheten av Röda havet. Det är ändå roligt att se olikheterna. Mark kunde tyvärr inte dyka med oss, då han hade Everett att ta hand om (Talia arbetade), men det får bli en annan gång.

Marks mor och styvfar kom på besök och vi skulle gå på hönsmarknad för att köpa fler hönor till gården. Det blev en tupp också, dock inte tuppen på bilden.

Everett, Mark, farfar och farmor utanför stugan vi bodde i. Tanken var att vi skulle ut och fiska med farförädrarna i deras båt, men det blåste väldigt mycket på havet så det blev inte denna gång. Vi hade dock trevligt på gården med att bara vara. Talia var inte med på så många utflykter då hon jobbade en hel del som Midwife (typ barnmorska), så hon kom inte med på så många bilder men i alla fall på denna med hela familjen samlad... Mark var pappaledig från sitt arbete. Han är en slags naturpolis.

Familjen och Per

I Marks jobb ingår att flytta på pumor och björnar som kommer in på exempelvis bönders ägor. Hans hund Arlo är tränad för att markera pumor. I frysen har Mark en fryst puma för att träna hunden på. En otrolig hund med hur mycket energi som helst.
Sista kvällen före avsked åkte vi upp i bergen med Mark och barnen. Tanken var att kanske få se björn, men det blev vackra vyer och några hjortar istället. Vi såg i alla fall mycket björnskit, så de bodde i närheten i alla fall... På Vancouver Island är det svartbjörnar som finns. Underbart att bo hos denna fina familj ett tag, men det gör alltid lite ont att skiljas åt. Jag hoppas på ett återseende snart igen :)

Moraine Lake som vi utgick ifrån vid bergsbestigning

Så började då vår resa på egen hand mot Klippiga bergen. Vi hyrde bil på flygplatsen i Vancouver, då vi skulle resa hemåt därifrån efter trippen. Vi fick vänta rätt länge på bilen så vi kom inte iväg så tidigt som vi hade hoppats. Det blev en kurvig och backig tur mot Lillooet. En liten håla med ett motell som fungerade fint. Dagen efter blev många mil i bilen. Vi körde till Jasper och åkte linbana upp till en topp där. En vacker vy och vädret var också på vår sida. Efter vi lämnat Jasper, på väg mot Lake Louise, såg vi en Grizzly björn. Den var brun och varför vi tror det var Grizzly och inte brun Svartbjörn är för att det var Grizzly i detta område. Det var från bilen och vi fick ingen bild av den, men den sitter i alla fall på näthinnan. Vi körde rätt länge den dagen och jag hann se en varg på väg in i skogen från vägen. Den hade ljus päls och stannade upp lite när jag bromsade in bilen. Tyvärr fick inte Per syn på den. Vi sov i bilen den natten och började nästa dag vid vackra "Peyto Lake". Jag har bilder på den, men jag får begränsa mig lite... Efteråt skulle det bli bergsbestigning nära Lake Louise, Eiffel Peak.

Vi parkerade bilen vid Moraine Lake och började vår vandring. Ibland lyckades vi hitta andra att gå med för att bilda en större grupp, men ofta fick vi gå själva. Det var ingen annan som skulle upp på toppen som vi träffade.

Början gick bra, men jag tyckte det såg väldigt långt och brant ut på slutet. Tänkte dock att det kanske ser bättre ut när vi kommer fram. Per hade ju läst att det skulle vara en enkel "skrambling". Det var många gånger jag tittade ner och tyckte det verkade hur brant som helst. "Hur har jag tagit mig hit upp, hur ska jag ta mig ner???"

Utsikten var fantastisk och man såg även "de tio topparna" i området. Vi hörde även när glaciärer fick block som lossnade och föll neråt. Det hördes som dova kanonskott och följdes av ett ras-ljud.

Här ser man Moraine Lake som vi började ifrån... inte ser det väl så högt ut? Vi kom i alla fall upp på lite drygt 3000 m enligt GPS-kordinaterna innan vi vände. Det blev bara brantare och brantare och jag tyckte det började bli väl farligt när vi inte har klätterutrustning. Det var mycket löst grus och enormt brant... Jag tycker inte jag är höjdrädd, men det kändes verkligen som jag hade kletats fast på en 90 graders vägg och varken kunde gå upp eller ner. Fick tala mig själv till rätta för att inte få panik och istället lösa problemet. Lösningen var att komma sig neråt... Vi började en bit efter vägen vi gått upp och skulle sen ta glaciärsnö en bit neråt. Fy sjutton, det kunde ha gått illa. Jag fick inte lika bra fäste som Per, och vid ett tillfälle blev det så brant att jag kanade okontrollerat neråt. Tur att Per fångade upp min fart, annars vet jag inte hur mycket jag hade slagit mig... Sånt här kan man berätta efteråt, när det gick bra... men jag är nog ännu försiktigare i framtiden.

Förmodligen var vi tokiga även för att vi trotsade regeln med att gå minst 4 personder pga Grizzly. Vi såg aldrig någon björnskit och trallade och sjöng när vi gick ensamma, så jag tror inte faran var så stor. De partier i skogen där vi hade möjlighet att gå med andra, så gjorde vi det också. Efter strapatsen tog vi in på ett hotell vi hade bokat i förväg, Deer Lodge. Det blev en välbehövlig dusch och middag där till och med jag drack öl. Dagen efter blev en lång resdag då vi hoppades att få åka linbana i Whistler och se björnar därifrån. Vädret var dock inte på vår sida just då. Molnen var så låga att en linbanetur kändes bortkastat. Vi åkte istället till OS-byn och sköt på skidskyttebanan.

Man fick bara skjuta liggandes men jag hade samma storlek på målen som när man står. Träffade alla fem, det gjorde Per också fast snabbare. Han testade också med den riktiga storleken på målen för liggande skytte och där träffade han 2 av 5. Mycket svårare! Vidare till flygplatsen för NY.

Jag sov inget på planet och var trött redan innan New York på 12 timmar. Vi tog tunnelbana ut till Central Park och gick för att se alla sevärdheter. Rockafeller center, Brodway, TImes Square, Empire state building, Chrystler building, NY public libary, FN-skrapan, Brooklyn bridge, Wall street, börsen, Frihetsgudinnan och till sist World Trade Center med de nya byggnaderna som Skanska bygger (bilden). Vi åkte taxi en bit också för att hinna med allt... Resan hem blev sömnlös för mig men har sovit många timmar sen vi kom hem...
Hemma väntade två glada hundar och en vacker solnedgång i Arvidsjaur. Bästa resan någonsin, tror jag :)

Jokkmokkstur

Fredagkväll åkte vi till Jokkmokk, till våra fina vänner, Matti och Stina. Alltid lika skoj. De driver Jokkmokkguiderna och har även kennel med Siberian Huskys.

Det händer mycket när alla cirka 40 hundar springer ut i rasthagen och inväntar middagen. Full rulle hos de flesta hundarna.

Flera står på kö för att få lite extra uppmärksamhet från husse.
Som vanligt lika trevligt och det var en riktigt bra start på min SEMESTER :)

Strandpromenad

En av de bilder jag fotade i Sal... blev inte så många, men jag gillar denna :)

Resan Sal, Kap Verde

En muräna. Foto: Per

Nu är jag hemkommen och tänkte försöka mig på att beskriva resan till ön Sal, Kap Verde. Sal är en sandig ö i riket. Själva landet har en ung och inte allt för rolig historia med kolonisation av portugiser och handelscentrum för slavhandel. På Wikipedia kan man läsa mer om historian. Själva Sal är en av de öar som är helt sandig och karg, även om de piffat till med palmer och gräs vid hotellen så är det väldigt torrt och sandigt. Den ursprungliga sanden är svart, men det har blåst så mycket sand från Sahara ut till öarna att det mest är ökensand. Hotellet var fantastiskt fint, fräscht och med väldigt god mat. Jag har ätit fisk varje dag!

Sköterskehaj Foto: Per

Dykningen var bra, fastän det blåste mycket hela tiden. Dykfirman visste vart det var lämpligt att dyka när det var mycket vind från olika håll olika dagar. Ibland kunde sikten vara lite dålig när vinden virvlar om och rör upp olika partiklar. Men vad gjorde det, vi fick ju se haj! På bilden är det en Sköterskehaj som ligger och trycker i ett gömsle. Dykguiden visste ungefär vart de brukade gömma sig, så det var ju bra att de var "hemma" när vi kom och hälsade på.

Foto: Per

Jag blev väldigt irriterad på mitt hår vid dykningen, så jag hade två alternativ. Raka bort det, eller fixa en frisyr där inte håret så lätt kommer mellan cyklopet och huden. Det räcker med ett strå så börjar det sippra in vatten i masken och man får hålla på att tömma hela tiden. Jag vill koncentrera mig på annat. Det blev alltså ingen rakning, utan "african braids" på halva skallen. Per gjorde på hela, men jag nöjde mig med att få bort de strån som åker fram och sen bara sätta upp resten i svans. Kanske inte supersnyggt, men praktiskt :) Har kvar dem än, tänkte att de får sitta i tills det ser allt för djävligt ut :)

Foto: Per

Ett av de dyk jag gillade minst var ett vrakdyk. Det var starka strömmar kring vraket så det blev väldigt utmattande på nästan 30 meters djup. Höll dock värmen, då det inte gick att slappna av i strömmen. Fiskarna är fina att se förstås, men jag föredrar att dyka kring koraller och andra formationer och se fiskarna där...

Foto: Per

Det bästa dyket var när vi kom fram till en sköldpadda som hade fiskelina kring sig. Dykguiden gjorde allt i sin makt för att hjälpa den loss från linorna. Vi jagade den ganska länge och guiden lånade Pers kniv för att skära av linorna. Huvudet satt fast i en konstig position och det fick han loss, samt lite mer hängande linor. Men den hann smita iväg flera gånger så det blev kvar lina kring ena benet när vi var tvungna att ge upp. Det går åt mycket luft när man ska simma ikapp med en sköldpadda... Dykcentret ville få bilder för att kunna påverka fiskare och andra att inte skräpa ner och lämna linor i vattnet. Senare, när vi var på en ötur, så såg jag hur mycket skräp som kommer upp med vågorna på en del stränder. Där fanns mycket fiskelinor bland skräpet, men även pet-flaskor och annat som inte har med fiske att göra. Tråkigt...

Foto: Per

Foto: jag

En kvällspromenad efter stranden och vi kom till ett surfställe. Solen höll på att gå ner, men många surfare hade inte fått nog. Stället heter Ponta Preta och värdsmästerskapen i surfing har gått här. Vinnaren var från ön, från "staden" Santa Maria. Jag råkade radera en annan fin bild från promenaden som jag tog och kan inte få tillbaka den då alla bilder ligger i Pers dator... som är med honom till Amsterdam nu... Jag hade fört över bara bilderna innan vi skildes åt på Arlanda... Jag får lägga upp den till veckan, kanske.

Foto: Per

Denna bild är nog inte så fin, men om man tittar riktigt noga så ser man hajfenorna. Det är citronhajar som samlas här på lite grundare vatten och troligtvis jagar föda. Sista dagen innan hemresa så får man inte dyka, då man måste hinna bli av med kvävet i kroppen innan man flyger. Man dör troligtvis annars, så det är inget att fundera på. Inget man chansar med. Eftersom vi inte skulle dyka så bokade vi en ötur för att se lite av omnejden, bland annat citronhajarna.

Foto: Per

Ett annat märkligt landskap vi fick se var en krater med salt och mineraler. Vattnet är 17 gånger saltare än havsvattnet och man flyter som en kork där. Vi badade inte, för det utlovades att man skulle bli 10 år yngre och det vill man ju inte... Faktiskt så frös jag, då vi satt på ett lastbilsflak och hade vind mot huden hela tiden. Själva resan var rätt obehaglig, även om det var roligt att se olika platser.
Flygresan hem gick bra, vi kom upp i över 900 km/h med flyget sa kaptenen, då det var extrem medvind. En timme tidigare på Arlanda var inget behövligt, då vi ändå skulle vänta på våra plan till Luleå/Amsterdam, men det är alltid skönt att slippa sitta i flygstolen. Jag hamnade i mitten och kunde inte alls sova på planet och inte heller på Arlanda. På flyget från Stockholm till Luleå så somnade jag dock. Fick sitta själv i en rad med tre säten. Lyx!  Om jag skulle få frågan om jag rekommenderar Kap Verde, Sal, så beror det helt på vad personen ska göra. Det är avkopplande, god mat, sol, kring 25 grader varmt... men vill man bada i havet så är det nästan alltid röd flagg på grund av vindarna och det blåser i princip hela tiden denna årstid. Det gör ju också att det inte blir lika stekande hett i solen, så det är väl både på "gott och ont". Vill man däremot surfa, kaita, vindsurfa och andra vågsporter så är det paradiset! Dykning också okay, då det finns mycket under ytan att se.

Mer dykning

En till bild från ett av våra dyk. Det är Per som tagit bilden av mig där jag simmar genom en formation där det simmar en hel del fisk. De långa fiskarna heter trumpetfisk och är riktigt roliga att se. Vårt första dyk idag blev ett vrakdyk och mitt 50:onde dyk totalt. Det är inte superbra Internetförbindelse här och jag hade inte tänkt sitta längre vid datorn. Jag får skriva mer om Kap Verde när jag kommer hem. Ha det!

Sal, Kap Verde

Foto: Per. Föreställer mig... en haj ;)

Vi är på semester och dyker. Idag fick vi se haj i sitt gömsle. Det var sköterskehaj, en liten haj. Kring en meter. Förstås en massa andra fiskar också. De verkar mindre rädda här, fiskarna alltså, än i Röda Havet. De simmar inte bort hela tiden, utan man får även se deras ansikten :) En stor muräna har vi också fått sett. Oftast får man bara se deras huvud ur en håla, men vi fick se den simma. Den är som en orm. Ska fortsätta ha en skön semester och dyka. Få se när nästa inlägg blir...

9 april

Första gången jag gör ett inlägg från mobilen. Igår kväll åt vi en 3-rätters på Gondolen i huvudstan med min bror. Mycket trevlig kväll och fantastiskt snygg och god mat. Rekommenderas! Bilden har jag tagit med mobilen frånrestaurangen.

Sandviken

Torsdag till Söndag i Sandviken (ovanför Arjeplog mot Norska gränsen). Vi hade riktigt tur med vädret med sol och kyla. Med varma kläder så frös vi inte. Hundarna har på sig sina skräddarsydda vinterpälsar, men Kokkos har tappat en hel del hår på magen så hon tyckte nog det var lite kallt.

Per och hans föräldrar fick två rödingar var, jag fick ingen... Konstigt, jag satt säkert en halvtimme och kämpade ;) De var fantastiskt goda i alla fall...

Många intryck för hundarna. Vi fiskade på Sandvikensjön på fredagen (och en stund på söndag) och på lördag åkte vi skoter upp till nedre Mojtanäs (som säkert stavas på något snyggt sätt). Hundarna fick testa åka skoterkälke med mig. Gick fint.

En hundkompis som Kirri blev lite kär i. En jämt-tik som var riktigt snäll. Hon satt bakom sin matte på skotern när hon körde. Lite bus med mina hundar blev det, vilket verkade uppskattas av alla hundarna.

Ett litet bevis på att ag faktiskt pimplade en stund. Fick till och med låna ett eget spö, men fiskarna kände på sig att jag var nybörjare... Om Kokkos hade varit en fisk så hade hon nappat direkt. Om hon sen blev tillbakasläppt så skulle hon nappa direkt igen. Hon är så nyfiken på allt. Hon brände pälsen lite när hon gick för nära eldstaden...

Soool!!!

Härlig utsikt!

Vi körde en sväng till Norge och fick se denna traktor med snöslunga före gränsen. De är verkligen effektiva.

Trötta efter en dag på fjället... Från fönstret i stugan fick jag se lekatt utanför. Så söta de är :)

Det går undan på skidorna när hundarna har hemlängtan :)

Bus på isen.