Rondane

Åkte hemifrån fredag 28/2 på väg mot Rondane, Norge. Sov över just före gränsen på Storvallens fjällgård. På lördan anlände jag till Rondane Spa (bilden) och sov i stuga där först ensam en natt och sen en natt tillsammans med andra outdoorföretag i S.O.G (Scandinavian outdoor group). Gruppen ska utbilda och visa produkter i verkliga livet för egna kunder och de övriga företagens kunder. Utbildningarna går under namnet OAS (Outdoor academy of Scandinavia)




Här visar Trond hur Primus bensinkök fungerar. Trond har bl.a. varit till Sydpolen och klättrat på de otroliga berg som finns där. Sista kvällen i Norge visade han bildvisning från detta... Otroligt, otroligt...








Alla deltagare är ivriga att komma iväg, en del på skidor och en del på snöskor.







Iväg ut på fjället lite sent på eftermiddan. Det hann bli mörkt innan vi slog läger.







Första natten sov jag i tältkåta, då vi satte upp två tältkåtor och en hel del tunneltält. Snorre, närmast i blid, jobbar för Nanok som stod för tunneltälten och dunsovsäckarna. -30 var säckarna graderade till och de var verkligen varm. Lennart från Haglöfs syns bakom i bild.







Här har vi vår lokala guid, Inge, som gör turer till både Nord och Sydpolen, gjort TV-program. Bland annat "Ingen grenser" där mina vänner Matti och Stina har medverkat med sina hundar. Inge delade med sig av sina kunskaper och verkade verkligen gilla sitt hemområde. Trots att han rest till alla möjliga och omöjliga ställen så är ändå Rondane bland de bästa ställena han vet.





Morgon i första tältlägret. Lite blåst på natten, men en helt okay natt.







Dags för avfärd.








En otroligt fin dag på fjället.












mmm....

Niklas jobbar för Hestra (handsktillverkare) och var vår huvudfotograf för veckan. Han är född in i företaget då hans släkt är grundare till företaget. De var bland de första företag från väst som startade fabrik i Kina... undra om det var på 40-talet...

Andra nattens läger är byggt. Denna natt sover alla i Nanoks tunneltält.

Vi hade rinnande vatten i närheten av tälten så här fyller Niklas på vattenförrådet.

Utsikt från tältet, vatten kokas på bensinkök i absiden...

Här en bild av Anna från Haglöfs när vi åkte ut på en tur utan ryggsäckar då det fanns tid till det efter byggandet av tältlägret.

Här syns tältlägret från höjden ovanför.

Ett vackert ställe, det fanns tid och lust att njuta av tillvaron. Tyvärr var det två personer som bröt innan denna natt pga ett trasigt knä. Själv hade jag duktigt ont i ryggen (från mitt fall med släden) men när motivationen finns så är det bara att acceptera smärtan och köra på. Kanske inte är smartast i alla lägen, men jag tror inte att jag blir sämre på sikt för att jag står ut med att ha ont.

Min skugga...

Vårt tältlag. Dag-Inge som arbetar på Devold. De gör underställ och sockar i jättefin ylle. Vi alla fick prova ett riktigt varmt och skönt underställ. Niklas från Hestra och jag för Tentipi.

När mörkret föll och vi ätit mat, kring 20, gick vi och la oss. 12 timmar senare steg vi upp och bröt lägret.

Efter andra natten så gick vi en hel del utanför lederna. Det blev ett långt led av ivriga skidåkare och snöskogångare.

En del av oss gick ner i en flod-dal där det var en riktigt mäktig isvägg. Det blå ljuset som isen ger kommer inte riktigt till sin rätt på bild, men foton kan aldrig bli så bra som verkligheten.

Jag nedanför isväggen. Jag lånade ut mina stavar till Dag-Inge, då hans ena stav gick sönder. Jag traskade på snöskor, så jag klarade mig bra med en stav. De flesta hade snöskor, så jag valde också det... men nog hade det varit trevligare med skidor så man får glida fram någon stund...

Innan vi började slå läger för tredje natten så hade det börjat blåsa rikigt ordentligt. Snön var bland det värsta snöslag man kan tänka sig, sockersnö... nästan omöjligt att fästa tältkåtorna i, men till slut så lyckades vi med det också. Inge och Trond åkte iväg på skidor för att hämta mer ved... så är sitter jag med dunjackan på för att hålla värmen innan vi kunde göra eld i kaminen.

Lägret står klart. På natten blåste det riktigt ordentligt så tältkåtorna fick visa vad de gick för. Platsen var väldigt öppen så vinden fick ordentlig fart innan tältdukarna stoppade upp lite.

Mycke vind och dålig sikt.

Vi morgonpigga fick se soluppgången och vädret såg ut att bli toppen.

Tältlägret i soluppgången...

Detta var sista natten ute och vi bröt upp lägret rätt så tidigt för återgång till Rondane Spa, återlämning av utrustning, duschning, utdelning av diplom, bildvisning från Sydpolen och avslutningsmiddag. Nästa dag började resan hemåt... en viss saknad. När jag är ute i naturen på detta sätt så känns allt så bra, livet är i nuet och alla lyxproblem känns avlägsna... Kanske är det så här man ska leva...

Decemberbröd

Igår bakade jag detta goda "Decemberbröd" som jag fått både bröd och recept att min vän Eva. Det är ett tungt men otroligt gott och matigt bröd som kräver lång ungstid men kort beredningstid. Ingredienser för 1 stort bröd (fast jag brukar göra 2 små, som på bilden...men det blir snyggare med 1 stort)

• 1 liter Filmjölk
• 1½ tsk bikarbonat
• 2 dl mörk sirap
• 1 tsk salt
• 7 dl vetemjöl
• 3 dl grahamsmjöl
• 2 dl grovt rågmjöl
• 3 dl naturella solroskärnor
• 1 dl hela linfrön
• 1 dl russin
• ½ dl torkade aprikoser klippta i bitar
• 1 dl hela hasselnötter
• ½ dl valnötter hackade i mindre bitar
• 2-3 tsk kanel (kan uteslutas)

1. Sätt ugnen på 200 grader. Blanda samman filmjölk, bikarbonat, sirap och salt i en bunke.
2. Blanda vetemjöl, grahamsmjöl, grovt rågmjöl, solroskärnor, linfrön, russin, aprikoser, hasselnötter, valnötter och eventuell kanel i en annan bunke
3. Blanda ner mjölblandningen i filmjölksblandningen. Blanda väl men försiktigt
4. Smörj en 2 liters eller en 1½ liters brödform eller lägg bakplåtspapper i botten. Häll smeten i formen och strö över lite mjöl.
5. Grädda brödet i nedre delen av ugnen i ca 60 minuter, sänk därefter värmen till 175 grader och grädda ytterligare i ca 30 minuter. Känn efter med sticka så att brödet är torrt. Täck brödet med folie ifall det behövs innan gräddningen är klar.

Brödet kan välla upp ur formen så det kan vara bra att ha en bakplåt under den form brödet gräddas i så att degen inte bränns fast i ugnen. Brödet mår bäst om det får vila i ca 5 timmar i formen innan det stjälps upp. Svet in brödet noga i handduk och förvara i påse eller brödburk. Brödet håller sig bra i 4-6 dagar.

Ekorren med trafikvett

För några dagar sedan fick jag bevittna hur en ekorre skulle springa över Storgatan i centrala Arvidsjaur. Den valde övergångsstället vid rondellen, sprang över första halvan av gatan och stannade för att det kom en bil från höger. Men bilchauffören kunde trafikreglerna och stannade för ekorren vid övergångsstället, som snabbt sprang vidare över sista halvan av vägen när bilen hade stannat. Så skoj det såg ut med en ekorre med trafikvett :-)

Kvikkjokk-Saltoluokta

Vår vandring i år startade i Kvikkjokk. Dit blev vi skjutsade av Matti. Sen tog han min bil tillbaka till Jokkmokk. Vädret var bra att vandra i. Inte allt för varmt och uppehåll. Vi hade ca 15 kg var i säcken och hundarna bar kring 3 kg i sina väskor.


Första dagen (kvällen) gick vi inte så långt, ca 6 km. Vi tältade vid en bäck med järnbro. Ett till gäng på omkring 10 personer kom till samma plats lite senare. De tältade också där, men vi blev då inte störda av dem. Skogen är stor.

Första dagen och en bit in på andra dagen var vandring i granskog. Det liknade Reivo-reservatet, nära Arvidsjaur, med stor, trollsk skog. Ja, det var mycket mygg/knott också...


En godnattkram till Kokkos. Hundarna var enkla att ha i tältet, trots att det är ett litet tält. T2 heter tältet och gjordes av Moskoselkåtan (numer Tentipi) för många år sen. Finns inte längre, tyvärr...


Andra dagen lunchade vi vid Pårtestugan där Roger är stugvärd. Roger bor i stugan stora delar av året, lever mest på jakt och fiske. Hans hund Lara hälsade ivrigt på Kirri och Kokkos. Vi fick med oss en rökt röding när vi gick. Mums! Det är så gott med fisk och speciellt när man lever på torrfoder under vandringen.

Vid Rittak tältade vi andra natten. Kokkos ligger här och vilar efter en tuff dag med mycket höjdstigning i vandringen. Hundarna tycker det är skönt att slippa väskorna vid vilopaus och när vi slår läger för kvällen.


Tredje dagen. Efter Rittak så går det nedför mot Laitaure. Det är otroligt jobbigt att gå i nedförsbacke med draghundar. När det går uppför är det till hjälp, men nedför så får man verkligen bromsa.


Här ligger Kirri och vilar vid vår lunchrast. Han gräver gärna en grop där han ska ligga, det kan spruta gjord och kvistar långa vägar när han är i bäddartagen. Kokkos gräver inte, men plattar till marken där hon väljer att ligga.


Vi kom till Laitaure på en måndag, då det inte går några fasta båtturer över sjön till Aktse. Det fanns dock båtar som man kan ro över med. Vi hade bara en båt vid södra stranden, så vi väntade ett tag för att se om någon skulle komma över från norra stranden. Efter en stund så kom det två tyska killar med en till båt (man måste se till att det alltid finns minst 1 båt vid varje strand). Då rodde vi över sjön (Örjan rodde hela vägen). Vattnet var grönblått och det blåste lite.

På natten tältade vi i Aktse för att sen, på tisdan, ta en dagstur till Skjerffe. Det är en klippa (som syns på bilden) med ett stup på 700 m rakt ner. Det blir ca 14-15 km tur och retur för denna dagstur, men det är absolut värt den avstickaren från Kungsleden.

Här sitter Örjan och ser ut över klipp-kanten. Det är så häftigt att vara så högt upp med en utsikt som här är.




Här ligger jag med huvudet utanför klippkanten och fotograferar ut mot Laitaure. Det känns som marken lutar ut mot stupet och jag håller hårt om kameran.







Här är Rapadals-deltat där det finns gott om orädda älgar. Vi såg dock ingen älg, men renar på vägen upp. Det var ett gäng med 4 hundar som var på väg ner när vi gick upp. En av deras hundar slet sig när den såg renarna... som tur var så lyckades de locka fast hunden. Annars hade hund och renar kunnat springa väldigt långt bort i väglöst land.

Kirri och Kokkos vilar på toppen av Skjerffe. Vi hade inga väskor på dem under dagsturen, då vi gick tillbaka till tältet i Aktse.

I vintras, när jag var på hundspannstur, var jag nästan här sista natten... Vi tältade en liten bit bort från Skjerffe då. Mmm, vilken vintertur det var!

En vilopaus på nervägen. Jag gick med båda hundarna nedför för att Örjans tår skulle hålla längre. Jag hade betydligt mindre problem med fötterna/benen så det gick bra även om det är jobbigt att hålla emot ibland...


Efter en skön kalldusch i Aktse så sov vi ytterligare en natt där. Det var fler med hundar där, men det störde inte. De med 4 hundar sov i stuga och någon med en liten pyttehund sov i tält en bit från oss. Pyttehunden var också upp på toppbestigning... men blev nog buren rätt ofta...

Onsdag gick vi till Svine och därifrån med båt över Sitojaure. Vi åkte samtidigt med en tysk kvinna som vandrade ensam. Hon pratade svenska! Mannen som körde båten bor i Tjåhke och är farbror till en vän i Jokkmokk. Till Tjåhke har vi varit en gång tidigare för att hälsa på vänner, men de var inte där just nu.

Äta mat är en trevlig sysselsättning när man är på tur. Det mesta smakar gott, och de orange-färgade påsarna med torrfoder (Norskt märke) är bland det godaste man kan äta till fjälls... lite dyrare än andra liknande, men smakmässigt det klart bästa jag provat på. Real turmat är märket. Rekommenderas!



Mina mysiga, trötta hundar i tältet. Några nätter var det någon minusgrad och jag hade min säck för "extrem +5". Då är det tur man har 2 varma hundar att ligga nära.

Onsdag natt blev ca 16 km från Saltoluokta vid några sjöar med bäck mellan. Tyskan tältade ett stenkast från oss.

Det var otroligt fint väder på torsdan. Blev en varm vandring, men det var ändå sista långa vandringsdagen. Frukosten bestod varje morgon av blötlagd, torkad frukt (blötläggs kvällen innan) och bovetekross med linfrö. Det blir en jättegod gröt som inte ens behöver mjölk för att avnjutas. Sötman får man från frukten och man gör gröten så lös att det blir okay utan mjölk. Havregrynsgröt kommer inte i närheten i smak/konsistens.

Nu är vi nära Saltoluokta, snart börjar det gå nedför igen. Fjällen man ser i fjärran tillhör Stora Sjöfallets nationalpark. Vi har under vandringen varit in i Sarek bitvis, men mest på kanten av Sarek. Har följt kungsleden, där man får ha med hundar. I Sarek får man annars inte ha med hund på sommaren.

Sista tältnatten blev vid Salto fjällstation. Det var fullbelagt alla rummen då det var folkmusikvecka. På kvällen hörde vi jojk-konsert.

Varm dusch avnjöts i servicehuset. Aldrig uppskattar man en dusch så mycket som när man badat kallt i en vecka. På fredan tog vi båten över till Kebnats för att sen ta buss till korsningen till väg 45. Men bussen var full!! Matti var så snäll och hämtade oss i Kebnats. Hos Matti och Stina fick vi sen en festmåltid med grillat kött, potatis och färska grönsaker. Sov sen i deras lilla stuga vid vattnet och lyssnade på yl-konsert innan vi somnade. Så vackert att lyssna till, så skönt att sen somna på en riktig madrass.