.jpg) |
| Foto: Per |
Jag har rätt nyligen anställt en ekonomiassistent som jag är supernöjd med. Har aldrig upplevt det så enkelt att åka på semester, eller för den delen komma tillbaka, som nu.
Bilden är en av några bilder som är fotat för Lundhags byxguide. De kommer att presentera några Lundhags-användare, däribland jag. Mina Lundhagskläder är välanvända och riktigt gamla. På bilden har jag mina äldsta byxor, som jag tror är från 1990-talet (och jag kan ha dem än!!!). De har riktigt bra passform, en tjejbyxa med plats för muskler på benen, bomull/polyester. Tröjan är en blandning mellan ull och syntet, en underställsdel. Skorna är Lundhagskängor, Professional mid, som jag har många mil i. Dessa har jag hunnit skicka för omsulning. Suveränt att man kan ta sin favoritkänga och få nya sulor istället för att behöva köpa nya. Jag har även ett par andra Lundhagsbyxor (förutom de på bilden) som just nu är hos Lundhags för att de skulle fotografera dem. De är helt i stretch-material, även de rikligt använda. Både sommar och vinter. Dessa har jag haft på de flesta av mina fjällvandringar och på den senaste vandringen fick jag lite hål i dem. Jag hade hundgodis kvar i fickan och hade byxorna i absiden på natten. Då passade en mus eller lämmel på att äta middag. Tur ändå att de bara gnagde hål i fickans nät och inte i själva byxan. Det blir lätt att laga. Måste även skryta om Lundhags ylle-underställ. De är de mest hållbara ylleunderställ som jag har haft (och jag har provat flera märken). När saker är hållbara så behöver man inte shoppa nya så ofta, vilket kanske en del tycker är synd (för att de tycker det är kul att shoppa). Men om vi alla försöker tänka miljövänligt så är det hållbara det bästa i längden. Eller hur?!
4 kommentarer:
Miljövänlig?
Jag reste från 1977 till 87 oavbrutet. Några år sen med sporadiska perioder. Jag ville se och lära.
Och i dag funderar jag om allt jag lärt kan uppväga den miljöförstöring jag orsakat av mitt flygande och farande. Men jag ville så mycket se och lära.
En solresa skulle inte falla mig in...inte ens då. Och absolut inte i dag.
Jag förstår dina resor..helt fantastiskt. Faktiskt resor som kanske ger en bättre värld till slut. Nu har jag barn som reser....ska jag sätta miljömärket i pannan på dom. Jag kan inte. Nyfikenheten ska ju befrämjas. Jag reser inte mer. Men jag längtar ibland efter mer aktuell vetskap. Kanske blir det Tibet så småningom. Men är det värt det. Miljöförstöringen för att jag ska få mitt lystmäte till godo. Och samtidigt förstöra glacierna för tibetanerna.
Jag slåss med mig själv där i Abraur. Han som pendlar mellan Abraur och Arvidsjaur i sin jävla miljöförstörande bil.
Allt är helt enkelt politiskt uppbyggt för våra egna små ekonomier att till de stora ekonomierna varken vi vill eller inte. Och i den stora ekonomiska kortsiktiga framgången ingår naturligtvis användandet av våra naturresurser och det oavsett hur det påverkar vår miljö.
Det är så jävla svårt att verkligen ta ställning och leva efter, när man om man skulle leva miljövänligt inte längre skulle kunna leva då man inte hade någon inkomst.
Allt är så svårt när det gäller helheten. Närheten är lite lättare att förstå sig på.
Och när jag inte ens själv kan beskriva miljöhänsynen, hur ska jag då kunna säga
till mina barn och andra att du inte borde flyga.
Att vi har typ 15 mil upp till rymden, att bubblan är liten. Att om vi tar upp det som en gång
lade sig i ”marken” för att vi skulle uppstå. Är vi nu på väg att sätta i omlopp igen.
När vi satt allt i omlopp igen då dör vi.
Det är så svårt.
Jag tror att jag har sant. Tror mina barn tror det också, även om deras resor bara börjat.
Och dom kommer att resa. Och jag kommer inte att tala emot.
Det är såååååååå svårt.
Men vi är beredda att ta en kort tid av lust för att korta livet. Det är ok. Jag gör det själv.
Min filosofi är att man får ta sina egna beslut och att inget beslut är fel oavsett.
Den filosofin tror jag numer gäller allt i det stora.
I det lilla ska det närmst sörjande alltid ha ett stort inflytande.
T ex att vi nu inte vill ha fler vindkraftverk, vattenkraftverk här uppe. Och absolut inga kärnkraftverk. Vi är less på alla experiment vi utsatts för.
Här uppe är skogen borta, marken med gruvor, utsikt med master, bergen, Hur mycket ska vi ge i onödan.
NO MORE. (bara en tanke)
/-Anders
Absolut bör jag inte flyga, eller pendla för den delen, för att vara miljövänlig. Jag brottas med mig själv i detta... Att vilja uppleva saker på miljöns bekostnad. Jag gör inte rätt val för miljöns skull i allt jag gör, kanske bara i några få saker... jag är inte speciellt stolt över det. Men det hindrar mig inte att tycka att kvalité går före kvantitet när det gäller kläder.
Vi människor håller på att förstöra planeten, och jag är en av alla. Vill bara spy åt det ibland och ibland stoppar jag huvudet i sanden och hoppas på det bästa. Och dör gör vi, jorden säger säkert ifrån förr eller senare...Kan vi stoppa det?
Jag förstår att frågan var ett ”svar”. Jag ger ändå ett svar:)
Rent på jävligt lång sikt, och då menar jag miljoners år. Så kan vi nog inte stoppa det tror jag.
Men vi kan låta fler ta del av tiden som råkar finnas för oss som art i universum just nu om vi slösar lite mindre. Åtminstone för de närmaste generationerna.
Men då får vi som sagt sluta tänka bara på oss. Men det funkar inte. Och det är inte bara vårat fel. Det hör till vår utveckling att inte kunna föreställa oss faror vi inte kan se.
Och därmed förskaffar vi oss allt i nuvarande konkurrensen. Vi är nämligen gjorda från början att ta tag i saken då vi ser den.
Kanske en teori som är svår att se då vi tror vi kan se framåt.
Men det kan vi inte i vissa avseenden på grund av just evolutionens försök att få oss att överleva..
Vi har inte den förmågan att ge oss på ett problem som vi inte kan se rent fysiskt.
Det är vår akilleshäl.
Även om vi vet att möjligt hot är på g. Så kan vi som människor inte reagera förrän det
fysiskt hotar oss och vi kan se det. Om det nu inte på en gång är inom räckhåll förstås.
Och då menar jag inom rimlig tid.
Det tänkandet är samtidigt en överlevnad för vår art.
För om vi såg mer hot än vad vi gör kanske vi slog ihjäl grannen. Han kunde
ju ha slagit mig först.
Typ moment 22.
Komplicerad fråga det där.
Men även om vissa av oss kanske försöker,,,,,,som jag,,,,,eller du.
Så, ja du ser…inte ens vi egentligen tar hotet på alvar.
Vi kan inte helt enkelt.
Det vi kan vara lite säkra på är att när det väl vänder så har vi åtminstone tänkt ett tag på hur vi ska handskas med situationen. Så vi kommer att klara oss bättre.
Och våra om överlevande efterkommande kommer att göra det ännu bättre just på grund av vi redan satt det i genen.
Evolutionen igen.
Till sist om några miljarder år och alla solar slocknar blir vi ändå alla till damm.
Men det ska ju inte vi sätta regler för.
/Vi hade just grälat med skogsbolaget om skogen.
På väg ner från berget säger Sveaskogs chef.
-Vad spelar det för roll egentligen…det kommer ju en istid.
Jag skrattade för jag trodde han skojade.
Men han skojade inte.
Jag tror många egoister faktiskt tänker så. Att man bara ser till sin egen lilla tid.
Varför skaffar man sig då barn.
Jo det skulle jag också kunna fortsätta med….men inlägget är redan för långt:)
Mvh/-Anders
Komplicerat och väldigt intressant. Tack
Skicka en kommentar