tisdag 5 juni 2012

Städa i hus och hjärna

Idag har röjandet fortsatt hemma. Har kört lass både till återvinningen, Röda korset och Ånyo. Det känns befriande att bli av med sånt som inte används. Det kommer förhoppningsvis någon annan till del, det som lämnats på RK eller Ånyo. Har även planterat jordgubbar som jag fått av finaste Malin och ätit palt hos mina föräldrar. Så gott!!
Tankarna har så klart även varit hos Lotta, hennes familj och det avtryck som hon lämnat hos så många (så även mig). Hårspännet på bilden har jag fått en jul av Lotta tillsammans med ett halsband och ett armband i samma stil. Svart läder och tenn som hon tillverkat själv. En tjej så full av liv och mod. Tänker på det år "The wall" var i Berlin i samband med murens fall. Lotta skulle dit med en kompis och skulle åka tåg. Hon pratade i telefon och såg att hon inte hade så lång tid på sig innan tåget gick. Då tog hon sitt pick och pack, rusade ut ur lägenheten i Uppsala, stannade första bästa bil och bad honom köra till järnvägsstation. Vilket han gjorde i full karriär! När de var framme lämnade hon sina bananer till honom med ett stort TACK och hann med tåget. Vilken handlingskraft :)
Det har fallit en hel del tårar senaste dagarna över att världen har mist en så fin människa. Jag hoppas hon har det bra där hon är nu, att hon funnit frid och ro. Jag är djupt rörd över Gällivarebornas stora insats och medkänsla. Hoppas hennes död födde något större än hennes själv.

3 kommentarer:

Miss M sa...

Fint skrivet! Och jag kan bara hålla med om att Gällivareborna har gjort en fantastisk insats. Och det var en fin tanke att det den tråkiga händelsen kanske föder något som är större än henne.

Kram kram

Fia sa...

jag blir alltid lite eftertänksam när man mister någon...funderar lite på sitt eget liv osv....det är ju helt okej, tycker då jag...iblan så är det så skönt att rensa lite både här o där...

Matti sa...

Fina ord...

Fia... Man ska göra små bokslut ibland och fundera vad man gör med sitt liv. Vad vill man få ut av det och ved är det man egentligen gör.

En annan vän sa att: Tiden läker inte alla sår. Däremot så går sorgen med tiden över till saknad.