I torsdags åkte jag in till A-jaur för ett fika med Eva efter slädtur med doggsen. Sen hade jag tänkt ta in hundarna en stund innan läggdags. Skulle först ta in Kokkos och Kirri, som brukar springa in direkt utan att kopplas. Men Baloo trängde sig ut just som jag släppt de två äldre och han drog iväg tillsammans med Kokkos efter rådjur. Att hundarna smiter är bland mina värsta fasor. 999 gånger av 1000 så smiter de inte, men om ett rådjur är i kulisserna så blir frestelsen för stor. Jag brukar märka på hundarna när något djur är i närheten, men denna gång måste de just ha kommit, för de visade inga tecken. Hur som helst så blev det "operation hitta Kokkos och Baloo". Jag selade Hilima och Tinos för att köra en bit och leta, jag försökte spåra för att se åt vilket håll de kunde ha smitit, utan att lyckas så bra. Det var mängder med rådjursspår. Ringa och oroa Per, som inte kan göra något från Luleå. Köra bilen och spana. Per tyckte jag skulle ta skotern och med lite övertalning och hjälp att starta den (vilka knappar man ska trycka, dra ut etc) så satt jag där på skotern. Jag är en extremt dålig skoterchaufför och nästan konstant rädd, så denna gång kunde jag övervinna min skoterrädsla för att komma snabbare in i skogen. Dock vågade jag inte köra mer än de spår som redan var uppkörda. Nya spår krävs mer skotervana. Hittade dock inga hundar. Tidigare hade jag ringt mor för att få hjälp att lindra min panik. Hon och far åkte med bilen till Fristad och hade mött Kokkos och Baloo. Fick dem också in i bilen utan problem. Så när jag kom hem med skotern och började ropa på hundarna så ringde mor och sa att de var i hundgården. Och inte sa hundarna nått när jag stod utanför och ropade!! Jag var för blind för att kunna räkna till 6 hundar. Alla var på plats och jag ringde och lugnade Per direkt. Klockan hann bli mycket, somnade helt utmattad utan att lyssna på ljudbok en enda minut.
Så idag, lördag, blev det kastrering av Banne. Baloo fick följa med som stöd, men han gnällde bara. Däremot var det bra att miljöträna Baloo på samhället, med alla lukter och intryck. Han var väldigt trött när vi kom hem. Banne är inte så nöjd och det gör så ont i mig att man inte kan förklara för honom varför han mår som han mår. Att det går över. Nu får han sova inne några dagar med tratt. Om ni undrar varför jag kastrerar honom så är det för att jag inte har något intresse för att hålla på med avel. Det finns andra som är jätteduktig på detta. Har jag både tikar och hanhundar så finns alltid risken att det blir en parning och det vill jag inte. Att kastrera en hanhund är ett betydligt mindre ingrepp än på en tik och de behöver inte bli hysteriska under löpperioden. Det finns många åsikter om kastreringar och jag gör det inte lättvindigt. Har noga tänkt igenom och pratat med hundfolk och veterinärer. Jag skulle inte göra det om veterinären skulle säga att det är skadligt för hunden (förutom att det alltid finns en risk med operationer). De veterinärer jag pratat med har alla tyckt att det är bra att göra det om man inte tänkt avla på den. Det är samma sak med valpvaccinet. När hunden är över ett år så tycker flera veterinärer jag talat med att man inte behöver ta någon mer spruta om man inte har tänkt ha dem till utställning. Därför har de inte fått fler än de första två valpvaccinen, de hundar jag haft från valp (Baloo och Bilbo).
