Söndag

En bild från dagens fina tur. Tänkte berätta om vad hundarna valde för kläder. De tog på sig sina vinterpälsar. Kirri har en med svart på ryggen och vit framtill. Även lite röd-gula inslag. Helt sömfri och figur"sydd". Kokkos har valt en mer grå/svart/beige vinterpäls i spräckligt mönster. Båda bär äkta päls :)

Trollberget

Idag blev det en tur på nästan tre timmar i cirka 1 dm snö. Vi tog bilen till Akkanålke och gick därifrån till Trollberget. På väg dit blev vi "kontrollerade" att vi inte jagade fågel eller hare av en jägare. Vi passerade såklart :)

Här övade jag mig på att fota panorama. Jag fick med Kirri och Stenträsket är i bakgrunden. Uppe på Trollberget.

Medan vi var ute så var det ett gäng som gick med en hund efter vägen upp mot Akkanålke anläggningen. De hade en hund som "skrek" väldigt mycket. Mina hundar blev givetvis nyfikna, men gjorde inte någon viljeyttring om att springa dit. Skönt.

Här sitter Kirri i samma ställning som träden :) Han lyssnar mot Storberg, där det är en hel Husky-farm. Spännande...

Per och hundarna. Det syns väl hur fint väder vi hade... Helt underbart!

Bästisen

Maria var min bästis från före skolan och upp till högstadiet någon gång. Vi var inte så många tjejer i "rallarstan" i Moskosel och vi var lika gamla. Våra föräldrar umgicks också. Jag tror vi lekte varje dag, åtminstone pratade i telefon. Men vi bråkade också nästan varje dag, vilket jag inte riktigt förstår idag. Kanske var vi väldigt olika i grunden och båda väldigt viljestarka. Det som ändå var bra med bråken var att vi fick lära oss att säga förlåt. För hur skulle man annars kunna ha kvar sin bästis nästa dag...
I högstadiet gled vi ifrån varandra, båda fick nya kompisar och andra intressen. Trots allt så var vi väldigt olika. Idag bor vi på samma ort men har inte alls så mycket kontakt, som man kan tänka sig att man skulle ha med sin forna bästis. Allt har sin tid... men kanske jag skulle ringa om ett fikasurr någon dag...

Likadana skor måste ju bästisar ha :)

Drömmar

Jobbat hemifrån idag och fått en hel del gjort som bara legat. Hann ut med hundarna innan det blivit helt mörkt ute, vilket det är i skrivande stund. Just nu tänker jag en hel del... drömmar... vad är egentligen mina drömmar? Eller har jag förlorat förmågan att drömma. Har inte riktigt något svar, men jag vet att jag en gång har haft drömmar. Har ni några drömmar?

Fjällhelg i Sandviken

Torsdagkväll åkte vi till Sandviken där vi skulle bo i stuga till på söndag. Pers föräldrar var i deras husvagn där och vi blev bortskämda med middag varje kväll. Fredag förmiddag tog jag och Per (och hundarna förstås) båten över Sandvikensjön för att vandra på fjället.

Denna bild är en bit upp, men inte längst upp. Det är så vackra vyer med 1000-meters toppar i bakgrunden.

På fredagkväll när det var mörkt tappade vi bort Kirri (som i princip aldrig smiter). Det var en fruktansvärd stund innan han kom flåsandes tillbaka. Kanske han sprang efter något litet djur som vi aldrig såg, men det brukar ju vara Kokkos som står för den biten... och hon var kvar. Nåja, huvudsaken att han kom välbehållen tillbaka, det är snabbt trafikerad väg bredvid campingen.

Mina älsklingar. Kokkos jagade lite fåglar där på fjället, men var mest omkring oss. Ja, Kirri var hela tiden i närheten. Medan Kokkos var iväg efter en fågel så såg vi färskt järvspår i snön. Det måste ha varit det. Björnspår har jag sett... och det var inte det. Började bli lite orolig för Kokkos när jag inte såg henne just då, men hon kom efter någon minut. Ja, det har sitt orospris för att ha hundarna lösa (har dem inte alltid lös förstås, vissa perioder är mer känsliga), men med tanke på deras lycka över detta så får jag stå ut med oron.

Vandraren har någonstans att gå, vi är på väg mot Övre Mojtanäs (felstavat).

Här är en vy mot Nedre Mojtanäs, dit vi inte gick.

Framme vid Övre Mojtanäs. Vi kunde inte ha haft bättre väder. Vi var ute kring fem, sex timmar och det märktes i ansiktet efteråt. Lite röd, men inte bränd.

Glittrande vatten och Kokkos som funderar på att fånga det. Hon tyckte nog det var för kallt i vattnet :)

Per var nöjd att inte få napp, då han ändå skulle ha släppt tillbaka fisken. Ändå ville han testa när vi ändå hade gått dit.

Hundarna behövde lite vila, speciellt Kirri. Han tog sina chanser att lägga sig ner så snart vi tog en paus. Jag tappade förresten min svart-vita ylletröja på fjället. Irriterar mig på att jag inte var noggrannare när jag fäste tröjan under ryggsäckslocket, men det är bara en tröja. Bättre att den försvinner än någon av oss levande.

Kirri som lejonkungen. Det var många olika formationer av klippor bitvis under vandringen.

På lördagen så åkte vi först förbi Merkenäs och till ett vattenfall där. Det var väldigt vackert där. Iskristaller och tappar blandat med rinnande, kallt vatten.

Vi stannade inte vid fallet så länge då det var gott om ren där. Blir så oroligt med hundarna även om man då har dem kopplade.

Istället hittade vi denna plats att äta lunch på. Det var riktigt fint och inga renar där.

Uppstekt palt, lingonsylt och smör. Perfekt mat när man är ute... fast nog får man paltschwimen sen. När vi kom till stugan lyssnade vi på ljudbok och vilade. Per somnade nog någon timme också.

Den sista bilden i detta inlägg har Per fotat. Jag ville också vara med på bild så det syns att jag också var med :) Det är från vårt lunchställe på lördagen, fast taget i andra riktningen jämfört med de två föregående bilderna.

In i dimman

Idag var vi ute riktigt länge i dimman på Vittjåkk. Det var magiskt fint, men givetvis inte så bra sikt. Hundarna höll sig lite närmare oss än vanligt.

Lite bus :)

Kirri undrar om han inte ska få lite godis...

Självporträtt, jag var ju också med :)

Stilla

Riktigt stilla ikväll och lite lyxigt att Per är hemma... jag tror hela veckan, men det kan kanske dyka upp något som han åker på. Man vet aldrig.