Koraffi

Kirurgfisk

Några fiskar som Per fotograferat på dagens två dyk från båt utanför Koraffi. Det blåste rätt mycket så det blev rätt så gungigt. Idag har jag SSI examinerat mig för Nitrox.

Flöjtfisk

En "surströmming"... har inte hittat namnet :)

Randig fjärilsfisk

Abu Dabab

En tur till Abu Dabab. Per har tagit denna bild på mig och en jätte sköldpadda. Helt fantastiska djur :)

Coraya Bay

Blåprickig Rocka

Bilder som Per tagit idag i Coraya Bay. Vi har det bra även om det inte är så varmt :)

Jag

Ett stim fiskar

Pass

Äntligen har jag lyckats ta mig till Polisen när de har öppet och fått tag på mitt pass... Jag kommer snart att behöva det :)

Spring & vila

Ikväll hann jag både ut och köra släde med hundarna och själv ut på en springtur. Det är så skönt att springa, men  nu var det lite väl länge sen sist. Bilden är dock från vilan efteråt, när hundarna har fått komma in och mojsat ner sig i hundkorgen. De kan verkligen se avslappnade ut :)

Januari tältnatt

Hundarna ligger och väntar på att jag ska resa tältet.

Årets första tältnatt är avklarad. Åkte ut igår kväll med hundarna framför släden. Hade packat med mig saker bara för att sova, inget lyx eller mat. Tyvärr så har jag inte hunnit sy mig något kapell till släden, så det var ryggsäcken (som jag ställde på släden) som jag packade i.

T2, en modell som inte finns längre

Jag valde T2-tältet som Moskoselkåtan (numer Tentipi) gjorde medan vi hade kvar produktion av lätta tält i Moskosel. Det är på gränsen för litet 1 person och 2 hundar när man har vinterpackning, men det går. Har fjällvandrat med den också, 2 personer och 2 hundar så det är ju hur mycket plats man vill ha som avgör. Superlätt att sätta upp!

Hundar som blundar... eller tittar

Det är så trevligt att ha hundarna med när jag tältar. Kokkos kan vara lite gnällig när hon måste vänta och inte får arbeta, springa eller göra något, men hon lugnar sig alltid inne i tältet.

Det var en rätt så kall natt, -20 var det när jag la mig. Hade ett vanligt liggunderlag plus Exped downmat att ligga på. Att isolera underifrån är viktigt för värmen. Sen hade jag Nanoks dunsovsäck -30 och även en dun-liner inne i säcken. Så jag behövde inte frysa. Det var bara en stund efter jag hade lagt mig som jag tyckte det var kallt. På huvudet hade jag balaklava och näsvärmaren som mor hade virkat åt mig. Näsvärmaren var nog av bomull, så den kunde jag inte ha så länge. Det kyler när det blir fuktigt, vilket man kan räkna med om den sitter på näsan. Det var bara att dra balaklavan både över mun och näsa.

Nog är jag lite mörkrädd, men när jag väl är där ute så går det ändå bra. Skogen knäpper av kylan och jag hörde många gevärs-skott i fjärran. Måste ha varit militären som övade. Man jagar väl knappast när det är mörkt. Hundarna verkade höra något ute på sjön, kanske något djur...

Här är de tältpinnar jag använde. Jag sätter ner dem vågrätt i snön, gräver alltså ner dem. Det var sockersnö så jag fick trampa snö på pinnarna och sen låta det frysa ihop, vilket går rätt så snabbt. På morgonen var det svårt att få upp pinnarna. Tur jag hade spade med mig så jag kunde gräva.

Frost i håret. Glömde att fläta håret, vilket gör att det blir bra tjorvigt att reda ut sen. Men det går...

Sambo

Bilden är från 12 november... ingen snö!

Nu är jag sambo med världens finaste Per. Han kom som en total överraskning in i mitt liv tack vare Malin, en vän till mig (Per är hennes bror). Det bara fanns ”det” där och jag har fått omvärdera en hel del av mina fördomar. Per är 12 år yngre och det har varit lite svårt för mig att acceptera att jag är för tidigt född. Andras kommentarer har också gjort mig ledsen ibland, men mina riktiga vänner tycker bara det är roligt. Det känns inte som jag är 12 år äldre än Per, men det syns ju förstås. Inte så skoj att vara skrynkligare, men jag försöker att inte vara så ytlig J. 

Fler fördomar var nog att jag inte trodde jag skulle kunna falla för en otränad kille, då träning är en stor del av mitt liv. Det gjorde jag tydligen ändå. Per har hjärtat på rätt ställe och det känns att han tycker om mig precis som jag är (trots och tack vare den jag är). Han har även tagit mina hundar till sitt hjärta, vilket förstås är ett stort plus J. Angående träningen så har nog Per blivit lite inspirerad ändå av min entusiasm, då han tränar ibland numer. Jag lovar att jag inte har tvingat honom! Jag tycker om honom som han är… och jag tycker vi har roligt tillsammans J

Per har fått göra en stor omställning i sitt liv för att leva med mig. Flytta upp hit från Stockholm. När jag frågade om han ville att jag skulle flytta ner istället, så var svaret ”nej”. Han vill inte att jag ska behöva lämna det jag har här och att sätta mig i storstan är nog att göra mig olycklig. Så sant… Nu kan Per fortfarande ha kvar sitt arbete där han reser väldigt mycket. Jag vet inte vad det kommer att innebära riktigt, men kanske ses vi ändå bara om helgerna. Det finns de som ses mer sällan, så det bör knappast bli något problem. Jag önskar oss ”lycka till” J