Död

Foto: Per

En del dagar blir tyngre än andra. En sån dag är idag, en fullmånefredag. Fick ett samtal från Skellefteå att min ekonomiassistent har dött - helt oväntat. I förtid, var det verkligen hennes tur NU? Det är så overkligt och jag tycker så mycket om henne. Tänker på hennes man och hennes pojkar, hennes barnbarn. Hur ska de känna nu? Den sorg jag känner kan säkert inte komma i närheten av deras förtvivlan och saknad. Att min arbetsbörda kommer att öka avsevärt känns inte röra mig i ryggen jämfört med att hon inte finns mer. Det går inte att lösa, det går inte att fixa på något enda sätt. Finns bara att sörja kvar, att sakna och att minnas.