lördag 24 september 2016

Korv till hundarna

Förra veckan fick jag en sopsäck full med bl.a röding till hundarna av en jag känner som städade frysen. Jag fyllde en hel paltgryta och kokade fisken utan salt. Har sen försökt bena dem så gott det går och nu även gjort korv av fisken. Tillsatten laxolja och vatten för att få fisken mer korvsmetig och stoppade, med hjälp av en avskuren pet-flaska, korvskinn med fisksmeten. Hundarna fick lite av smeten i sin mat idag och korvarna fryser jag. De blir perfekta att ha som extramat på turer i vinter. Eller som belöning vid speciella tillfällen. Bortskämda hundar kanske, men det känns bra att ta till vara fisken som annars skulle ha slängts.

Ont, det gör ont

Alltså, inte brukar jag direkt prata om min menstruation. Fast det kanske jag skulle ta och göra nu, för att berätta hur djävligt det är. Varje månad en smärta utan dess like. Om jag inte kommer ihåg att äta starka smärtstillande några dagar före och under tiden. Denna månad hann jag få ont innan jag tog första tabletten, på torsdagen. Och torsdagen var ändå rätt okay. Fredag morgon skulle jag iväg med bilen på service, så jag skulle jobba i Arvidsjaur medan de servade bilen. Jag höll inte på att ta mig dit. Tog in hundarna på fredag-morgon, inget konstigt. När jag stod och skulle göra min frukost så kände jag hur det började svartna för ögonen och jag började må illa. Ont i magen och jag fick släppa allt och lägga mig på soffan. Baloo kom och la sitt huvud på mig, verkade bli orolig. Jag kallsvettades och det kändes inte som om jag skulle kunna ta mig upp ur soffan någonsin. Hur skulle jag få bilen till verkstan? En timme hade jag på mig...

Jag lyckades få hundarna till sina hundgårdar och sätta mig i bilen för att köra till verkstan. Kändes galet, men jag tog mig till verkstan där jag bara lämnade nyckeln och sa att jag inte mådde bra, så jag ville bara lämna nycklarna. Så gick jag med illamåendet den korta biten till mor och far. Jag kunde bara lägga mig på soffan och fortsätta må skit i ett par timmar. Hade fått i mig smärtstillande, så till slut släppte det någorlunda. Jag kunde göra det mest akuta för dagen för jobbet, men det blev inte mycket jag kunde jobba. Fick i mig någon macka också.

Sen blev det magkatarr av det hela. Smärtstillande är inte bäst för magen alla gånger och nu är det ont i magsäckstrakten också. Mår inget vidare med andra ord. Kan ju vara trevligt att höra att livet inte är perfekt för mig heller, om någon trodde det. Vi har alla våra otrevligheter som vi går och bär på. Detta är en av mina...

fredag 9 september 2016

Farväl Kirri

Min älskade Kirri mådde inte bra förra helgen. Vi tältade och en stund låg jag sked med Kirri då han kom och kröp intill mig. Han spydde några gånger under helgen och studsade inte som han brukade. Fick, efter många om och men, tag i en veterinär på söndagen. Vi kom fram till att jag kunde komma in på måndagen. Kirri fick sova inne och jag tog med honom till jobbet innan veterinärbesöket. Väl där så tog veterinären prover. Han hade så höga levervärden att ett värde gick inte ens mäta. Kan det gå så snabbt att få leversvikt, eller har jag inte märkt en sakta försämring av hans hälsa. Vi kunde utreda vad det berodde på, men jag hade redan långt tillbaka bestämt att han skulle få somna in om han får en plågsam sjukdom. Hans kropp var stel och hans ålder hög (12 år 9 månader). Så på måndagen vid lunchtid somnade Kirri in medan jag smekte honom och tårarna sprutade. Detta är inget lätt att göra, men ett ansvar man har som matte/husse. Kirri är saknad så in i norden, och skulle det inte vara för den glädje de ger i livet så skulle jag aldrig utsätta mig för den smärta det är att ta farväl. Tur jag har 5 till glädjespridare som lever i nuet och inte verkar tänka så mycket på att det saknas en själ. Nu är det 5 tysta välkomst-svansar när jag kommer hem. Kirri var den som skrek utöver sig av glädje när jag kom hem på kvällarna efter jobbet. Farväl Kirri! Om jag trodde att vi skulle ses igen på andra sidan så skulle jag längta efter den stunden - men, även om jag vill tro, så kan jag inte det. Vi ses nog aldrig mer, men du lever kvar i mitt hjärta.

torsdag 25 augusti 2016

Ett litet inlägg

Jag skriver inte ofta, även om jag gillar att skriva. Det är så mycket annat som också ska hinnas med. I veckan har varit min första arbetsvecka efter semestern. En riktig käftsmäll, ingen lagom upptrappning av arbetsintensiteten alls. Måndag var lönerna bara tvungen att bli klar och även gå igenom så många e-postmeddelanden som möjligt. Flagga det som är viktigt, kasta det som är oviktigt. Det tar tid det också. Var dessutom tvungen att åka lite tidigare från jobbet för att slunga honung...
Jag har stigit upp senast 5 alla dagar för att åka till jobbet och hinna med så mycket som möjligt. Onsdag gjorde jag dock bort mig och fick för mig att jag skulle cykla till jobbet. Med stressmage gjorde det inte så snabbt på morgonen att komma mig iväg. Så jag kom lite senare än 7 till jobbet. Mycket blev gjort och så skulle jag cykla hem. I Stormyrheden var jag så matt att tanken på att senare cykla upp för Rönnberg nästan fick mig att gråta. Ringde min räddande ängel, Per, så när jag hade cyklat genom Auktsjaur så kom han och hämtade mig. Jag slapp Rönnberg!!! Hungrig som en varg åt jag och sen  bastade vi - på en onsdag! Och jag svettades i bastun... Jag gillar egentligen inte att basta, det är så plågsamt... men nu när jag svettades var det betydligt trevligare. Torsdag idag, ledningsgrupp och massa rapporter som ska vara klar. Jag hann det också. Men jag är helt slut... I morse vaknade jag strax efter 4 av en mardröm, så jag åkte tidigt iväg till jobbet. Så här kan det inte fortsätta, jag hoppas det bara är denna vecka som var ett undantag. Tur att jag har en underbar sambo och 6 fantastiska hundar som ger mig energi. Baloo på bilden är alltid en glad prick som viftar på hela kroppen av glädje av att få uppmärksamhet. Är han inte tjusig?

tisdag 5 juli 2016

Juni

Oj, vad jag inte är aktiv här på bloggen... Hela juni har gått och supermycket har hänt. Hinner inte med skrivandet även om jag faktiskt tycker om att skriva... och läsa... Har tagit jägarexamen, men har inte klarat hagelprovet (än) så det är inte helt komplett. Men jag får jaga älg och annat man skjuter med kula. Fyllt år har jag gjort, vilket bara påminner mig om att ytterligare ett år har gått. Det är bra att fylla år ändå, för alternativet är att vara död. Och det vill jag inte än i alla fall :)
En resa till Sunne på bröllop och jobb har det också blivit. Har alltid sån separationsångest att lämna hundarna när jag ska resa bort. Även om de blir matade och omskötta så vill jag ju vara med dem. Det är nog att vara på jobbet om dagarna... Bröllopet var fint och supertrevligt att träffa mina kollegor i Sunne.
I Sunne var det också lite aktiviteter. Vi gick en skogsvandring och åkte Amazon på måndagen. Lite mat på firman sen. Jag sa att jag skulle "stänga stället", vilket jag också gjorde. Vi var tre kvar till lite senare på kvällen och satt och surrade. Inte ofta jag är kvar till sist, men när man inte har något att komma hem till så var det ganska självklart.
På tisdagen hade Maria ordnat så vi tre tjejer var på Body Pump på Selma Spa och sen utnyttjade alla bad och bastu. Det var så mysigt och avkopplande.
Midsommar har också förflutit. Vi fick besök av min goda vän Marina, hennes pojkar och mamma. Vi vandrade upp på Jan-Svensa mössan, sköt luftgevär, fiskade och paddlade. Tog det lugnt. När de åkt hade vi trevligt med Kajsa. Hon hjälpte oss också att ta fram lite fallna träd ur skogen som vi måste ta reda på. Alla bilder är från mobilen... inga bra foton, men en liten inblick i alla händelser i juni.

söndag 29 maj 2016

Paddla

Igår, lördag, paddlade vi en långtur i det vackra vädret medan hundarna vilade i sina hagar. Det är så varmt för dem! Idag har axlarna fått vila så vi orkar med hagelträning ikväll. Vi tränade första gången i torsdags och jag träffade lerduvorna och haren ibland... Men nog krävs det bra mycket mer träning innan jag är redo att skjuta upp. Sen om man ska jaga så är det bäst att träna regelbundet. Jag vill inte skadskjuta något djur...

söndag 22 maj 2016

Mobilbilder

Ja, nu får det duga med mobilbilder igen. Har inte varit så fotosugen på länge och då blir det inte heller att jag skriver. Det rullar runt med jobb, hundar och sömn om veckorna och på helgerna kommer Per hem och vi hittar på något skoj. Men nu blir han hemma ett tag :) Vi har hunnit tjära båten, laga hängrännor, paddlat och förstås busa med hundarna. Igår körde vi dem tidigt på morgonen, men idag har det varit så varmt hela dagen så det har blivit mer tid i hagen istället.
Paddlingen blev både över ön, runt ön och till våra kära grannar över viken. Var väldigt vindstilla när vi började paddla men blev en lätt sydlig vind innan vi var klar. Mycket perfekt paddlingsväder!