fredag 15 februari 2013
Det bultar på dörren
Inatt bultade det på dörren. Jag hade somnat, så jag hade ingen aning om vad klockan var. Blev riktigt rädd. Med pulsen i halsgropen gick jag fram till dörren och frågade "vem är det?". "Det är bara jag", kom som svar. Det var Per som hade lurat mig. När han ringde från Södertälje var han i själva verket i Sundsvall. När jag sa "god natt" var han nästan i Örnsköldsvik och skulle sova där. Men nu var han utanför dörren och klockan var just före midnatt. Han ville hinna hem på alla hjärtans dag, och det hann han ju. Bästa överraskningen jag kunde få, även om jag först var livrädd. Han hade till och med köpt en bukett blommor på en mack i Lycksele. Vilken kille! :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Så gulligt av Per! Men jag förstår att du blev rädd först:)
Trevlig helg fina Lena!
:) Tur att du inte har ett gevär då...en riktigt trevlig överraskning fick du..
Ja, vilken kille! Jag är sjukt stolt över mig själv som lyckats forma min bror så bra ;-) (eller nåt...)
Mycket rart :)
:) inga gevär här...
Malin, ni är båda personer med stora hjärtan. Det finaste man kan ha :)
Skicka en kommentar