fredag 19 april 2013

Resan Sal, Kap Verde

En muräna. Foto: Per
Nu är jag hemkommen och tänkte försöka mig på att beskriva resan till ön Sal, Kap Verde. Sal är en sandig ö i riket. Själva landet har en ung och inte allt för rolig historia med kolonisation av portugiser och handelscentrum för slavhandel. På Wikipedia kan man läsa mer om historian. Själva Sal är en av de öar som är helt sandig och karg, även om de piffat till med palmer och gräs vid hotellen så är det väldigt torrt och sandigt. Den ursprungliga sanden är svart, men det har blåst så mycket sand från Sahara ut till öarna att det mest är ökensand. Hotellet var fantastiskt fint, fräscht och med väldigt god mat. Jag har ätit fisk varje dag!
Sköterskehaj Foto: Per
Dykningen var bra, fastän det blåste mycket hela tiden. Dykfirman visste vart det var lämpligt att dyka när det var mycket vind från olika håll olika dagar. Ibland kunde sikten vara lite dålig när vinden virvlar om och rör upp olika partiklar. Men vad gjorde det, vi fick ju se haj! På bilden är det en Sköterskehaj som ligger och trycker i ett gömsle. Dykguiden visste ungefär vart de brukade gömma sig, så det var ju bra att de var "hemma" när vi kom och hälsade på.
Foto: Per
Jag blev väldigt irriterad på mitt hår vid dykningen, så jag hade två alternativ. Raka bort det, eller fixa en frisyr där inte håret så lätt kommer mellan cyklopet och huden. Det räcker med ett strå så börjar det sippra in vatten i masken och man får hålla på att tömma hela tiden. Jag vill koncentrera mig på annat. Det blev alltså ingen rakning, utan "african braids" på halva skallen. Per gjorde på hela, men jag nöjde mig med att få bort de strån som åker fram och sen bara sätta upp resten i svans. Kanske inte supersnyggt, men praktiskt :) Har kvar dem än, tänkte att de får sitta i tills det ser allt för djävligt ut :)
Foto: Per
Ett av de dyk jag gillade minst var ett vrakdyk. Det var starka strömmar kring vraket så det blev väldigt utmattande på nästan 30 meters djup. Höll dock värmen, då det inte gick att slappna av i strömmen. Fiskarna är fina att se förstås, men jag föredrar att dyka kring koraller och andra formationer och se fiskarna där...
Foto: Per
Det bästa dyket var när vi kom fram till en sköldpadda som hade fiskelina kring sig. Dykguiden gjorde allt i sin makt för att hjälpa den loss från linorna. Vi jagade den ganska länge och guiden lånade Pers kniv för att skära av linorna. Huvudet satt fast i en konstig position och det fick han loss, samt lite mer hängande linor. Men den hann smita iväg flera gånger så det blev kvar lina kring ena benet när vi var tvungna att ge upp. Det går åt mycket luft när man ska simma ikapp med en sköldpadda... Dykcentret ville få bilder för att kunna påverka fiskare och andra att inte skräpa ner och lämna linor i vattnet. Senare, när vi var på en ötur, så såg jag hur mycket skräp som kommer upp med vågorna på en del stränder. Där fanns mycket fiskelinor bland skräpet, men även pet-flaskor och annat som inte har med fiske att göra. Tråkigt...
Foto: Per


Foto: jag
En kvällspromenad efter stranden och vi kom till ett surfställe. Solen höll på att gå ner, men många surfare hade inte fått nog. Stället heter Ponta Preta och värdsmästerskapen i surfing har gått här. Vinnaren var från ön, från "staden" Santa Maria. Jag råkade radera en annan fin bild från promenaden som jag tog och kan inte få tillbaka den då alla bilder ligger i Pers dator... som är med honom till Amsterdam nu... Jag hade fört över bara bilderna innan vi skildes åt på Arlanda... Jag får lägga upp den till veckan, kanske.
Foto: Per
Denna bild är nog inte så fin, men om man tittar riktigt noga så ser man hajfenorna. Det är citronhajar som samlas här på lite grundare vatten och troligtvis jagar föda. Sista dagen innan hemresa så får man inte dyka, då man måste hinna bli av med kvävet i kroppen innan man flyger. Man dör troligtvis annars, så det är inget att fundera på. Inget man chansar med. Eftersom vi inte skulle dyka så bokade vi en ötur för att se lite av omnejden, bland annat citronhajarna.
Foto: Per
Ett annat märkligt landskap vi fick se var en krater med salt och mineraler. Vattnet är 17 gånger saltare än havsvattnet och man flyter som en kork där. Vi badade inte, för det utlovades att man skulle bli 10 år yngre och det vill man ju inte... Faktiskt så frös jag, då vi satt på ett lastbilsflak och hade vind mot huden hela tiden. Själva resan var rätt obehaglig, även om det var roligt att se olika platser.
Flygresan hem gick bra, vi kom upp i över 900 km/h med flyget sa kaptenen, då det var extrem medvind. En timme tidigare på Arlanda var inget behövligt, då vi ändå skulle vänta på våra plan till Luleå/Amsterdam, men det är alltid skönt att slippa sitta i flygstolen. Jag hamnade i mitten och kunde inte alls sova på planet och inte heller på Arlanda. På flyget från Stockholm till Luleå så somnade jag dock. Fick sitta själv i en rad med tre säten. Lyx!  Om jag skulle få frågan om jag rekommenderar Kap Verde, Sal, så beror det helt på vad personen ska göra. Det är avkopplande, god mat, sol, kring 25 grader varmt... men vill man bada i havet så är det nästan alltid röd flagg på grund av vindarna och det blåser i princip hela tiden denna årstid. Det gör ju också att det inte blir lika stekande hett i solen, så det är väl både på "gott och ont". Vill man däremot surfa, kaita, vindsurfa och andra vågsporter så är det paradiset! Dykning också okay, då det finns mycket under ytan att se.

1 kommentar:

Maria sa...

Vilka härliga bilder! Den där hajen såg inte så liten ut... Modigt att fota så nära.
Fint att ni hjälpte sköldpaddan med linorna, ni besparade den säkert mycket obehag i framtiden.
Jag har hört mycket gott om Kap Verde, god mat och bra klimat, skulle gärna resa dit inom några år.
Men först på önskelistan står Italien hos oss.
Kram på dig och välkommen hem igen!