Självporträtt, inte så lätt |
Hundarna sprang på bra. Deras gamm-husse ringde idg och frågade om jag skulle till Gällivare på Lottas begravning imorgon. Kanske jag skulle ha följt med... men jag sa nej. Det kommer nog att vara full kyrka ändå. För att hedra minnet lovar jag leva tills jag dör naturligt och skänker en gåva till SPEC och Lova Leva. Hoppas det kan bidra till att hjälpa någon annan som lever... Det är jobbigt att tänka på detta.
3 kommentarer:
Hej Lena. Jag måste få tacka för det du skrev igår. Det var så fint och det gav oss lite tröst. Jag tog mig friheten att lägga upp urdraget på bloggen med dig som källa. Hoppas det var OK för dig att jag gjorde så.
Många kramar från Sunne.
Självklart Maria var det okay! Kramar!
Jag har tillbringat i stort sett hela dagen utomhus...tycker att det har varit en skön dag...du har så rätt leva livet....ta tillvara på livet, fylla livet med innehåll, inte livet med dagar...jag själv försöker att hitta på saker som ger ro...det kan vara allt möjligt men att bara lägga mig ner eller sitta rakt upp och ner på min lediga tid är inte min grej....jag tycker att dina bilder visar en skön avkopplande stund med hundarna...ibland så behöver man inte mer..
Skicka en kommentar