Farväl Kirri

Min älskade Kirri mådde inte bra förra helgen. Vi tältade och en stund låg jag sked med Kirri då han kom och kröp intill mig. Han spydde några gånger under helgen och studsade inte som han brukade. Fick, efter många om och men, tag i en veterinär på söndagen. Vi kom fram till att jag kunde komma in på måndagen. Kirri fick sova inne och jag tog med honom till jobbet innan veterinärbesöket. Väl där så tog veterinären prover. Han hade så höga levervärden att ett värde gick inte ens mäta. Kan det gå så snabbt att få leversvikt, eller har jag inte märkt en sakta försämring av hans hälsa. Vi kunde utreda vad det berodde på, men jag hade redan långt tillbaka bestämt att han skulle få somna in om han får en plågsam sjukdom. Hans kropp var stel och hans ålder hög (12 år 9 månader). Så på måndagen vid lunchtid somnade Kirri in medan jag smekte honom och tårarna sprutade. Detta är inget lätt att göra, men ett ansvar man har som matte/husse. Kirri är saknad så in i norden, och skulle det inte vara för den glädje de ger i livet så skulle jag aldrig utsätta mig för den smärta det är att ta farväl. Tur jag har 5 till glädjespridare som lever i nuet och inte verkar tänka så mycket på att det saknas en själ. Nu är det 5 tysta välkomst-svansar när jag kommer hem. Kirri var den som skrek utöver sig av glädje när jag kom hem på kvällarna efter jobbet. Farväl Kirri! Om jag trodde att vi skulle ses igen på andra sidan så skulle jag längta efter den stunden - men, även om jag vill tro, så kan jag inte det. Vi ses nog aldrig mer, men du lever kvar i mitt hjärta.