Denna dag lär jag minnas

En skitdag som ändå började bra. Hundarna åt sin frukost och jag började beta av min "att göra"-lista på jobbet. Sen försvann Internet vid lunchtid och jag försökte genom telefonen jobba på fjärrskrivbordet, men det var så ostabilt och långsamt. Ringde och felanmälde 2 ggr och vid 1545 så hade nätet inte kommit tillbaka så jag åkte hem efter att ha städat ett bra tag. Där var det mörkt, svart och tyst. Förutom hundarnas välkomnande. Strömavbrott! Så på med pannlampa och göra i ordning hundarna för en tur med vagnen. Det gick rätt så bra. Provade ha Banne och Hilima i led... Banne duktig, inte Hilima... Sen skotta snö med 4-hjulingen. Höll inte på att få in växeln, men till slut... hittade inte hörselskydden, så jag körde utan... och sen gav jag hundarna mat. När jag sen skulle sätta ut dem i hundgården igen så smet Banne ut när jag skulle få in sista hunden i hagen. Han rusade inte iväg direkt, men kom inte heller när jag ropade. Och sen iväg ut på isen. Ni kan ana vilka tankar som hann gå genom mitt huvud. Jag hämtade isdubbar, stav och spark och försökte ta mig ut efter honom. Men när jag började hacka hål efter första försöket så vågade jag inte gå längre ut. Såg spåren försvinna till första ön och sen vet jag att det är en bra bit till nästa land. Bad mor att se om de kunde se honom på andra sidan sjön... ropade... hämtade Kokkos och en boll för att få henne att skälla. När jag gick med henne började Baloo att skrika efter oss. Om det var Baloo, Kokkos eller att Banne hade sprungit färdigt vet jag inte, men han kom tillbaka. Så lycklig jag blev!!! Han sprang förbi mig och Kokkos och direkt in till rasthagen där han fick godis, kramar och pussar av mig. Banne Banan, vad du skrämde mig!!! Efter att ha gråtit och ropat, och sen gråtit av lycka så måste jag lugna ner mig innan jag kan somna... veden brinner i pannan. Vissa dagar händer mer än andra. En parentes är att det blixtrade flera ljussken när jag var ute på isen... när de försökte sätta på strömmen igen, gissar jag. Till slut så kom ändå strömmen tillbaka, långt efter de först sa att den skulle vara åter. Nåja, bättre sent än aldrig.