.jpg)
Uttrycket kanske inte är så djup egentligen, utan säger bara "du får leva trots att du är som du är". Det gör det enklare. Sån här är jag, jag får leva ändå och vandra omkring bland stock och sten. Sen har jag själv ansvaret för hur jag vill leva mitt liv och ta konsekvenserna av detta. Om jag är arg på alla människor omkring mig så kommer jag att få ilska tillbaka, och det vill jag ju inte. Vi anpassar oss för att passa in i samhället, att duga för de människor vi har omkring oss. Sen så kanske det inte alltid räcker det heller. Det finns krafter som aktivt stöter ut personer. Hur lätt är det för en mobbad elev att höra "du duger som du är", för hon/han ser ju att det inte stämmer... hur anpassningsbar personen än är.
Människor kan vara elaka och media visar väl varje dag på hur vi ska vara för att duga. Smalare, slätare, vitare tänder. Ja, nu för tiden kan man tydligen även bleka anus. Ett blekt hål ska det vara för att man ska skita rätt, eller? Jag har ingen aning vem som gör detta och jag vill inte veta. Inte heller vem som ska beskåda detta. Fast det är väl lika bra att vi vänjer oss vid att vi inte duger som vi är. Om vi mår dåligt över detta finns det alltid tabletter att ta som dämpar ångesten. För att ändra på ideal och medias påverkan går väl knappast. Människan är verkligen konstig, jobbar så mycket emot sig själv på många plan (jag är säkert inget undantag). Hur ska vi verkligen kunna duga som vi är... knäppskallar!
Hämmar inte uttrycket ens anda att utvecklas också? Om jag nu duger så bra som jag är så behöver jag ju inte utvecklas/växa. Att alla människor är olika och har olika förutsättningar vet vi. Vi vet också att alla blir inte lika behandlade. En högt uppsatt person får bättre service än uteliggaren som också skulle handla på exempelvis McDonalds. Det bygger på fördomar, som vi har fått med oss i hela vår uppväxt. Hur saker och ting ska vara. Jag är inte fördomsfri, men jag hoppas att jag ständigt försöker jobba bort alla fördomar jag har till den dag jag dör. Då duger jag definitivt som jag är, lika död som alla andra döda.
Jag kanske har missuppfattat uttrycket helt och hållet, men rätta mig i så fall...
12 kommentarer:
Du har så rätt tycker jag...att duga..ett beundransvärt talesätt..men men...i andras ögon duger man nog kanske inte alltid men i mina egna ögon inte alltid heller..kanske det är bra att inte duga ibland för då kan man försöka förändra sig men å andra sidan kan man inte förändra sig för andra..en mkt svår fråga...men vad jag vet så är det, att för mina hundar duger jag ALLTID, spelar ingen roll hur håret är eller vilka kläder jag har eller om jag gått upp några kilo de tar mig för den jag är..
Så sant! För sina hundar duger man alltid :)
Bra där Lena!
Av egen erfarenhet vet jag att det inte spelar någon roll om man säger så till en, exempelvis, utsatt ung människa.
Det är vad som sker mot och kring densamma som gäller.
Det är bättre i mitt tycke att se hur man kan växa och bli genuint nöjd med sig själv.
Det måste vara lycka de luxe.
Däremot betyder inte det att du och jag har samma definitioner, vad gäller när vi är nöjda med oss själva....men det är en helt annan sak.
Det viktigaste är kanske att man själv tycker att man duger?? Kram gumman!<3
Bra skrivet. Men, kan det inte vara så att man faktiskt duger! Och att de som snackar skit egentligen är avundsjuka på det de tycker är särskilt bra med den de snackar skit om. Och att de som snackar skit egentligen tycker att det är de själva som inte duger. En person som är trygg och nöjd med sig själv (även om man inser att man har fel och brister) snackar inte skit om andra. Det är det bara "loosers" som gör.
Människan skapar så mycket sjukt, gör så konstiga saker... Visst duger man på sätt och vis, men det är inte det som pumpas ut i media. Det är inte det som råder på skolgården när någon mobbas. Tur det finns en annan sida också och det är den som måste bli starkare. Ifrågasätta och lyfta blicken.
Intressant...
Just detta med olika service till olika människor är något som jag oxå har funderat på under sista tiden. Beroende på samhällsposition får man olika bemötande på i princip alla ställen. Dessutom så är man kanske själv en del av det systemet och jag vet inte...ärligt...om jag är felfri heller då jag bemöter människor...
Ingen är felfri Matti. Men om man tänker på bemötandet till olika människor så kanske man vinner i längden. Jag var med om ett tillfälle då en riktigt dåligt klädd kvinna kom och kikade på tälten. Jag tänkte "nu ska jag behandla henne precis som vem som helst, inte utefter hur hon såg ut". Hon köpte tält och visade sig vara en "höjdare", även om det inte syntes på utsidan. Hon kanske inte handlat om jag utgick ifrån att hon inte hade några pengar för att hon var dåligt klädd... Men det känns ju tråkigt att jag var tvungen att tänka för att inte handla instinktivt...
Om man vill veta vem som älskar en så kan man göra så här.
Man lurar ner sin partner i bakluckan på bilen för att kolla om lampan slocknar när man stänger luckan. Hunden får får också en plats under bakluckan.
Sen väntar man en halvtimme innan man öppnar.
Och då ser du vem som är glad att se dig.
/:) -Anders
Då försöker jag föreställa mig hur jag själv skulle reagera i bakluckan på bilen som jag blivit nerlurad i. Det är ju förstås en överraskning på gång och blir förväntansfull :) Sen om överraskningen uteblir så blir jag nog besviken... Förhoppningsvis behöver man inga såna bevis. Men jag förstår vad du menar...
Att det är hunden som kommer upp ur bakluckan och är den som är glad att träffa dig oavsett är förstås självklart. Medan din andra hälft troligen är förbannad över att ha varit inspärrad för länge.
Ja....sen kan vi fundera varför vad som är riktigt. Naturligtvis blir man förbannad över att ha fått vänta under en baklucka. Men hunden....hur tänker den då den bara blir glad när du öppnar luckan oavsett. Den har tagit plats och lyder. Blir sen glad över att alls få komma ut.
Rätt intressant egentligen hur olika vi fungerar.
Och eftersom vi älskar hunden och dess beteende.
Är det för att vi är så dominanta, egnsinniga och helt mänskligt egoistiska och hunden så underdånig vi kommer så bra överens med fyrbeningen.
Vi har hittat en varelse som oavsett hur vi beter oss är oss trogna in i döden.
En beundransvärd sak förstås.
Men själva inser vi ju att det inte är vår mänsklighet värd det.
Vilken tur vi har hunden kan man säga.
Sen kan man ju tillägga att många hundar har tur att ha råkat få rätt husse/matte. (dina hundar t ex.)
Att lyckan går åt båda hållen så att säga.
Mvh/-Anders
Intressant tanke... att människan är dominant och ego, och därför fungerar så bra med hunden. Båda är sociala varelser, därför tror jag det fungerar. Men sen är det ju människans ego som gör att vi vill ha hund. Det är ju av den glädje man får av djuret man vill ha en sån i familjen. Andra anledningar är jakt, vakt eller andra uppgifter. Men om vi är värda djuret, det var en annan femma...
Skicka en kommentar