Blir galen

Nä, jag skriver vad jag vill på min blogg... blir jag galen så är det väl lika bra jag skriver det. För det syns inte på mig (inbillar jag mig i alla fall), jag håller ju det inne... stressen och kaoset. Vill inte "smitta" någon och vill inte söka sympati. Det är bara bita ihop och köra på så långt det går. Trodde jag skulle känna det bättre efter en springtur och visst minskar det negativa... men det känns som jag ska sprängas ibland och att någon oskyldig råkar bli splitterskadad. Det får ju inte hända, så det är bäst jag hittar rätt väg att ge stressen på käften. Mer träning kanske. Det är bättre att vara galen på ett positivt sätt. Göra galna saker, äventyra och ha många hundar. Mitt sätt att leva är säkert galet för någon, medan andra tycker det är helt normalt. Vi är ju olika. Vad det nu har med saken att göra... Tur att inte så många läser min blogg numer, varför jag då ens har kvar den är en gåta då jag hade ett rätt så stort motstånd att börja, men ändå ett sug att skriva. Men mamma, om du läser inlägget, du behöver inte vara orolig. Vissa dagar är bara så här och jag är vuxen = jag vet att det kommer dagar då allt är bra också. Att det inte ens går att pumpa ett däck är en väldigt stor sak när man är i obalans. Djävla trehjuling! Och djävla mörker! Kom snö och gör mitt liv lite ljusare...Over and out!