Söndagsångest

Från min mobilkamera

Vilken dag det varit! Steg upp tidigt då jag vaknade och såg att det var dimma. Det kan bli fina bilder i dimman och jag gick ut. Sen när jag kollade bilderna så blev jag påmind att jag har damm eller något i kameran. Blev inte så bra bilder då, även om det var vackert ute. Spindelnätet blev jag ändå rätt nöjd med, för där kunde jag skära bort de partier som var fläckiga. Vi var ut och dök också. Då fick jag se att tätningarna i min torrdräkt hade spruckit vid handlederna, men jag löste det med handskarna denna gång. Däremot var det ett riktigt skitdyk. Arvidsjaursjön i flera nyanser av brunt. Det var svårt att se varandra och så länge vi höll varann i handen gick det bra. Sen skulle vi byta sida och började flyta upp. Jag fick inte ur luften ur torrdräkten, så jag kom inte ner igen... så det blev att jag gick upp till ytan. Per var kvar och jag blir orolig direkt... Några minuter kändes som timmar och till slut så dök han upp en bra bit från där jag kom upp. Nä, verkligen inget roligt dyk alls och min spontana reaktion var att sälja alla mina dykgrejer för dykning i Sverige. Mörkt, dålig sikt... men väldigt bra träning av mina dyknerver. Är alltid vansinnigt nervös inför första dyk efter uppehåll. Sist var ett år sen i Kanada, så det har gått allt för lång tid, tycker jag... Nåja, värsta söndagsångesten är ändå för att Per åkt till Umeå och blir där nu under veckorna igen. Det är inte så skoj att vara själv när man haft sällskap hela sommaren. Hundarna är sällskap, givetvis, men det är inte samma sak ändå. Sen är det mycket på jobbet också, så söndagsångest är väl vad man ska ha... Försökte bota den med promenad med hundarna, alla 4 fast vid min midja. Det går och jag får vara tacksam, just då, att inte alla är lika dragiga som Tinos.