När någon plötsligt försvinner från livet har vi inga fler chanser att visa att vi bryr oss, att vi äskar och vill väl. Varför tjafsa om småsaker idag när det kan vara för sent att tjafsa överhuvudtaget imorgon? Det är inte första gången jag blir berörd när någon försvinner till änglarna och som jag egentligen inte känner så väl (det hände något i en väns familj). Jag får anledning att tänka till... vad gör jag med tiden jag har?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar