Hisnar

Bild jag tog sept ifol

Det hisnar lite i magen över allt som ska hända framöver. På torsdag ska huset vi ska köpa besiktigas och sen efter någon vecka blir det tillträde. En del förändringar vi vill göra, men behöver vi göra allt på en gång. Det hinner vi bara inte, lätt att inse. Jag börjar jobba och Per ska vara i Umeå och bli läkare. När vi inte gör det ska vi träna lite, ta hand om hundarna, förbereda för bin och höns och kanske byta någon tapet. Även om vi får tillträde till huset så tror jag inte flyttlasset går samma dag. Allt har sin tid... Och hur ska jag göra med mitt hus. Jag är väldigt fäst vid det och jag vill gärna prova bo i skogen innan jag gör mig av med "villan i stan"... Kanske jag provar hyra ut, vi får se... kanske det blir kanon direkt i vår fristad att jag vågar sälja... Snöskottningen blir ett lite större projekt än tidigare, så jag tror en snöslunga står på inköpslistan i höst. Det finns många modeller och märken! Många beslut att ta, men det kommer att bli härligt att bo i skogen vid vattnet. Eller... kommer jag att jagas av inbillade monster i vintermörkret? En klok person brukar säga "det enda man behöver vara rädd för är sin egen rädsla"... och det är nog den jag är rädd för. Oro har lätt att sätta rot i mig, men jag har väl blivit lite visare med åren att jag vet att det oftast bara är hjärnspöken. Lite svårt att driva ut den ibland...