 |
| Tycker faktiskt inte jag är tjock även om jag har +25 kg än förr. Bilden från i påskas. |
Pro Ana och Mia. För Anorexi och Bulemi. Jag snubblade in på dessa sökord när jag läste en deckare där detta förekom. Vad ska man säga? Här ger man varandra tips om hur man ska göra för att dämpa hunger utan att äta, lura andra att man ätit etc etc. Det gör ONT att läsa, och de varnar ju friska personer från att vara på sidan. Där har man inget att göra om man inte är för Anorexi (Ana) eller Bulemi (Mia). De menar att de stödjer varandra och att det är en livsstil, inte en sjukdom. Samtidigt så läser jag ÅNGEST i det som skrivs.
Jag lider med dessa tjejer (och ett fåtal killar). På min tid (ca 20 år sen) så var jag helt ensam i min sjukdom, då jag skämdes och inte ville prata med någon om det. Så att de kan hitta varandra på nätet kan väl vara en bra sak i sig, att de stödjer varandra. Om de stödjer varandra för att bli FRISK!!! Men jag vet att man inte vill bli fri sjukdomen när man är mitt i den. Jag har klarat mig otroligt bra, men så vet jag också vad det innebär att vara i träsket. Dit vill jag aldrig mer.
Det är inte helt otroligt att någon som är sjuk råkar hamna på detta blogginlägg då det är fullt med sökord som Pro Ana och Pro Mia. Till dig vill jag säga "Låt inte vågen bestämma hur du ska må idag. Det går att bli frisk och börja må bra. Det är inte lätt, men det går. Och med all energi som du lägger på negativa tankar om din kropp, så har du även det som krävs för att bli frisk. Envisheten! För mig var MHE-kliniken i Mora min räddning, men det finns annan hjälp också."
Själv ser jag mina sju sjuka år som väldigt bortkastade, men samtidigt så har även de sju åren format mig till den jag är idag. Det jag önskar är att någon kanske kan få en gnista av hopp av att jag blivit frisk (från både anorexi och bulemi) och själv börjar sin resa till att bli frisk.
6 kommentarer:
Så bra skrivet!!
farligt med dessa bloggar, jag vet hur triggad man kan bli, har själv varit där....
har nu varit frisk i 20 år!!!!
underbart!!
Mycket bra det du tar upp och hur du gör det.
Som man.
Min ...jag menar min stora mage. Jag är man.
Troligen var jag så mager att magen stod ut på grund av någonstans måste tarmarna också rymmas. Men jag såg bara bulan. Eller ..jag vet att vi inte hade det fett...möjligen kom jag från ett område där våra magar var svullna av undernäring. Jag minns inte. Vet inte. Kan inte säga.
Hur som helst ansåg jag mig inte till de som var där..i skolan.på grund av min mage. Vilket betydde att jag slutade äta...eller satte upp regler för mitt ätande. ville vara som alla andra.
Jag minns inte faktiskt något egentligen från tiden.
Annat än min mage och hur jag tänkte ta mitt liv.
Och fortfarande är inte mitt liv värt något....har aldrig varit, så gammal jag är. Och först nu har jag börjat förstå. Och jag lever.
Ligger där hela tiden dock, men jag klarar det.....tror jag. /-Anders (en gammal man)
Skönt att du lever, Anders. Hur kan du säga att ditt liv inte är värt något? För dig själv, att få uppleva livet... Sen så kan man nog känna sig som en skit i universum ibland. Udda. Jag är i alla fall glad att du lever och kan kommentera och mata räven. Tack för ditt förtroende.
Tack Karin för ditt förtroende också. Vi måste ha varit sjuka nästan samtidigt.
om ingen sagt det förut så.
Din kropp är ursnygg.
/-Anders
/-En skit i universum/
En av dom vackraste meningarna jag alls sett.
/-Anders
Det var lite oväntat att den meningen, en skit i universum, skulle ses som vacker :) Kanske nått att åka in i finkan för :/
Tack för komplimangen.
Skicka en kommentar