Fjällhelg i Sandviken

Torsdagkväll åkte vi till Sandviken där vi skulle bo i stuga till på söndag. Pers föräldrar var i deras husvagn där och vi blev bortskämda med middag varje kväll. Fredag förmiddag tog jag och Per (och hundarna förstås) båten över Sandvikensjön för att vandra på fjället.

Denna bild är en bit upp, men inte längst upp. Det är så vackra vyer med 1000-meters toppar i bakgrunden.

På fredagkväll när det var mörkt tappade vi bort Kirri (som i princip aldrig smiter). Det var en fruktansvärd stund innan han kom flåsandes tillbaka. Kanske han sprang efter något litet djur som vi aldrig såg, men det brukar ju vara Kokkos som står för den biten... och hon var kvar. Nåja, huvudsaken att han kom välbehållen tillbaka, det är snabbt trafikerad väg bredvid campingen.

Mina älsklingar. Kokkos jagade lite fåglar där på fjället, men var mest omkring oss. Ja, Kirri var hela tiden i närheten. Medan Kokkos var iväg efter en fågel så såg vi färskt järvspår i snön. Det måste ha varit det. Björnspår har jag sett... och det var inte det. Började bli lite orolig för Kokkos när jag inte såg henne just då, men hon kom efter någon minut. Ja, det har sitt orospris för att ha hundarna lösa (har dem inte alltid lös förstås, vissa perioder är mer känsliga), men med tanke på deras lycka över detta så får jag stå ut med oron.

Vandraren har någonstans att gå, vi är på väg mot Övre Mojtanäs (felstavat).

Här är en vy mot Nedre Mojtanäs, dit vi inte gick.

Framme vid Övre Mojtanäs. Vi kunde inte ha haft bättre väder. Vi var ute kring fem, sex timmar och det märktes i ansiktet efteråt. Lite röd, men inte bränd.

Glittrande vatten och Kokkos som funderar på att fånga det. Hon tyckte nog det var för kallt i vattnet :)

Per var nöjd att inte få napp, då han ändå skulle ha släppt tillbaka fisken. Ändå ville han testa när vi ändå hade gått dit.

Hundarna behövde lite vila, speciellt Kirri. Han tog sina chanser att lägga sig ner så snart vi tog en paus. Jag tappade förresten min svart-vita ylletröja på fjället. Irriterar mig på att jag inte var noggrannare när jag fäste tröjan under ryggsäckslocket, men det är bara en tröja. Bättre att den försvinner än någon av oss levande.

Kirri som lejonkungen. Det var många olika formationer av klippor bitvis under vandringen.

På lördagen så åkte vi först förbi Merkenäs och till ett vattenfall där. Det var väldigt vackert där. Iskristaller och tappar blandat med rinnande, kallt vatten.

Vi stannade inte vid fallet så länge då det var gott om ren där. Blir så oroligt med hundarna även om man då har dem kopplade.

Istället hittade vi denna plats att äta lunch på. Det var riktigt fint och inga renar där.

Uppstekt palt, lingonsylt och smör. Perfekt mat när man är ute... fast nog får man paltschwimen sen. När vi kom till stugan lyssnade vi på ljudbok och vilade. Per somnade nog någon timme också.

Den sista bilden i detta inlägg har Per fotat. Jag ville också vara med på bild så det syns att jag också var med :) Det är från vårt lunchställe på lördagen, fast taget i andra riktningen jämfört med de två föregående bilderna.