Maria var min bästis från före skolan och upp till högstadiet någon gång. Vi var inte så många tjejer i "rallarstan" i Moskosel och vi var lika gamla. Våra föräldrar umgicks också. Jag tror vi lekte varje dag, åtminstone pratade i telefon. Men vi bråkade också nästan varje dag, vilket jag inte riktigt förstår idag. Kanske var vi väldigt olika i grunden och båda väldigt viljestarka. Det som ändå var bra med bråken var att vi fick lära oss att säga förlåt. För hur skulle man annars kunna ha kvar sin bästis nästa dag...
I högstadiet gled vi ifrån varandra, båda fick nya kompisar och andra intressen. Trots allt så var vi väldigt olika. Idag bor vi på samma ort men har inte alls så mycket kontakt, som man kan tänka sig att man skulle ha med sin forna bästis. Allt har sin tid... men kanske jag skulle ringa om ett fikasurr någon dag...
 |
| Likadana skor måste ju bästisar ha :) |
2 kommentarer:
Så söta ni var..träffar inte henne ofta jag heller trots att hon var ofta hos oss, Brorsan hennes o jag gick ju i samma klass..han var som en storebror för mig..så är det i livet,,läste en gång, vissa människor finns i ens liv då man behöver varandra ibland en kortare tid ibland längre..lite som var sak har sin tid...jag har också några som vore skoj att få träffa igen..
Tror inte du ska fundera längre. RING. Sen om man förstår att vägarna är väldigt olika så är det bara acceptera och gå vidare. Men jag tror inte man ska dö utan att veta. Tror hon blir glad.
(Sa han stort och med högburet huvud och ingen såg att hans ögon skämdes över sin egen oförmåga)
/-Anders
Skicka en kommentar