måndag 2 juli 2012
Less mig själv
Ibland blir jag så less mig själv, mina tankar och allt jag gör. Det är säkert inget ovanligt att känna så, det gör säkert alla ibland. Men det är svårt att ta en paus från sig själv, man får helt enkelt stå ut... Då funderar jag verkligen hur någon annan kan stå ut med mig. Det är gåtfullt, men rätt så häftigt. Jag kanske borde sjunga som Stefan Sundström "Om någon skulle älska mig, och tycka jag är bra. Då är han en idiot som inte är någonting att ha." Men det gör jag inte... På något sätt är det lättare att stå ut med mig själv när jag är med någon annan. Det blir mycket roligare. Med Per blir allt mycket roligare och jag får skratta varje dag vi är tillsammans. Kärlek!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Visst känner jag igen mig :))....men när man har haft tur att träffa någon som inte bryr sig så mycket om ens egenheter utan låter en va som man är...ja, då har man haft tur....det har jag med Jonas och uppenbart du med Per det är bara tacka och ta emot...att kunna njuta av de stunder man är tillsammans..att känna att man lever...att som för mig far tankarna "va fan har jag inte träffat honom tidigare i mitt liv för då kanske jag mått bättre" men sen tänker jag.."det var nog rätt tid i livet vi möttes"....
Det låter som att du är på samma hurmör som mig idag!
Kram kompis!!
Skicka en kommentar