Sambo

Bilden är från 12 november... ingen snö!

Nu är jag sambo med världens finaste Per. Han kom som en total överraskning in i mitt liv tack vare Malin, en vän till mig (Per är hennes bror). Det bara fanns ”det” där och jag har fått omvärdera en hel del av mina fördomar. Per är 12 år yngre och det har varit lite svårt för mig att acceptera att jag är för tidigt född. Andras kommentarer har också gjort mig ledsen ibland, men mina riktiga vänner tycker bara det är roligt. Det känns inte som jag är 12 år äldre än Per, men det syns ju förstås. Inte så skoj att vara skrynkligare, men jag försöker att inte vara så ytlig J. 

Fler fördomar var nog att jag inte trodde jag skulle kunna falla för en otränad kille, då träning är en stor del av mitt liv. Det gjorde jag tydligen ändå. Per har hjärtat på rätt ställe och det känns att han tycker om mig precis som jag är (trots och tack vare den jag är). Han har även tagit mina hundar till sitt hjärta, vilket förstås är ett stort plus J. Angående träningen så har nog Per blivit lite inspirerad ändå av min entusiasm, då han tränar ibland numer. Jag lovar att jag inte har tvingat honom! Jag tycker om honom som han är… och jag tycker vi har roligt tillsammans J

Per har fått göra en stor omställning i sitt liv för att leva med mig. Flytta upp hit från Stockholm. När jag frågade om han ville att jag skulle flytta ner istället, så var svaret ”nej”. Han vill inte att jag ska behöva lämna det jag har här och att sätta mig i storstan är nog att göra mig olycklig. Så sant… Nu kan Per fortfarande ha kvar sitt arbete där han reser väldigt mycket. Jag vet inte vad det kommer att innebära riktigt, men kanske ses vi ändå bara om helgerna. Det finns de som ses mer sällan, så det bör knappast bli något problem. Jag önskar oss ”lycka till” J