Kvikkjokk-Saltoluokta

Vår vandring i år startade i Kvikkjokk. Dit blev vi skjutsade av Matti. Sen tog han min bil tillbaka till Jokkmokk. Vädret var bra att vandra i. Inte allt för varmt och uppehåll. Vi hade ca 15 kg var i säcken och hundarna bar kring 3 kg i sina väskor.


Första dagen (kvällen) gick vi inte så långt, ca 6 km. Vi tältade vid en bäck med järnbro. Ett till gäng på omkring 10 personer kom till samma plats lite senare. De tältade också där, men vi blev då inte störda av dem. Skogen är stor.

Första dagen och en bit in på andra dagen var vandring i granskog. Det liknade Reivo-reservatet, nära Arvidsjaur, med stor, trollsk skog. Ja, det var mycket mygg/knott också...


En godnattkram till Kokkos. Hundarna var enkla att ha i tältet, trots att det är ett litet tält. T2 heter tältet och gjordes av Moskoselkåtan (numer Tentipi) för många år sen. Finns inte längre, tyvärr...


Andra dagen lunchade vi vid Pårtestugan där Roger är stugvärd. Roger bor i stugan stora delar av året, lever mest på jakt och fiske. Hans hund Lara hälsade ivrigt på Kirri och Kokkos. Vi fick med oss en rökt röding när vi gick. Mums! Det är så gott med fisk och speciellt när man lever på torrfoder under vandringen.

Vid Rittak tältade vi andra natten. Kokkos ligger här och vilar efter en tuff dag med mycket höjdstigning i vandringen. Hundarna tycker det är skönt att slippa väskorna vid vilopaus och när vi slår läger för kvällen.


Tredje dagen. Efter Rittak så går det nedför mot Laitaure. Det är otroligt jobbigt att gå i nedförsbacke med draghundar. När det går uppför är det till hjälp, men nedför så får man verkligen bromsa.


Här ligger Kirri och vilar vid vår lunchrast. Han gräver gärna en grop där han ska ligga, det kan spruta gjord och kvistar långa vägar när han är i bäddartagen. Kokkos gräver inte, men plattar till marken där hon väljer att ligga.


Vi kom till Laitaure på en måndag, då det inte går några fasta båtturer över sjön till Aktse. Det fanns dock båtar som man kan ro över med. Vi hade bara en båt vid södra stranden, så vi väntade ett tag för att se om någon skulle komma över från norra stranden. Efter en stund så kom det två tyska killar med en till båt (man måste se till att det alltid finns minst 1 båt vid varje strand). Då rodde vi över sjön (Örjan rodde hela vägen). Vattnet var grönblått och det blåste lite.

På natten tältade vi i Aktse för att sen, på tisdan, ta en dagstur till Skjerffe. Det är en klippa (som syns på bilden) med ett stup på 700 m rakt ner. Det blir ca 14-15 km tur och retur för denna dagstur, men det är absolut värt den avstickaren från Kungsleden.

Här sitter Örjan och ser ut över klipp-kanten. Det är så häftigt att vara så högt upp med en utsikt som här är.




Här ligger jag med huvudet utanför klippkanten och fotograferar ut mot Laitaure. Det känns som marken lutar ut mot stupet och jag håller hårt om kameran.







Här är Rapadals-deltat där det finns gott om orädda älgar. Vi såg dock ingen älg, men renar på vägen upp. Det var ett gäng med 4 hundar som var på väg ner när vi gick upp. En av deras hundar slet sig när den såg renarna... som tur var så lyckades de locka fast hunden. Annars hade hund och renar kunnat springa väldigt långt bort i väglöst land.

Kirri och Kokkos vilar på toppen av Skjerffe. Vi hade inga väskor på dem under dagsturen, då vi gick tillbaka till tältet i Aktse.

I vintras, när jag var på hundspannstur, var jag nästan här sista natten... Vi tältade en liten bit bort från Skjerffe då. Mmm, vilken vintertur det var!

En vilopaus på nervägen. Jag gick med båda hundarna nedför för att Örjans tår skulle hålla längre. Jag hade betydligt mindre problem med fötterna/benen så det gick bra även om det är jobbigt att hålla emot ibland...


Efter en skön kalldusch i Aktse så sov vi ytterligare en natt där. Det var fler med hundar där, men det störde inte. De med 4 hundar sov i stuga och någon med en liten pyttehund sov i tält en bit från oss. Pyttehunden var också upp på toppbestigning... men blev nog buren rätt ofta...

Onsdag gick vi till Svine och därifrån med båt över Sitojaure. Vi åkte samtidigt med en tysk kvinna som vandrade ensam. Hon pratade svenska! Mannen som körde båten bor i Tjåhke och är farbror till en vän i Jokkmokk. Till Tjåhke har vi varit en gång tidigare för att hälsa på vänner, men de var inte där just nu.

Äta mat är en trevlig sysselsättning när man är på tur. Det mesta smakar gott, och de orange-färgade påsarna med torrfoder (Norskt märke) är bland det godaste man kan äta till fjälls... lite dyrare än andra liknande, men smakmässigt det klart bästa jag provat på. Real turmat är märket. Rekommenderas!



Mina mysiga, trötta hundar i tältet. Några nätter var det någon minusgrad och jag hade min säck för "extrem +5". Då är det tur man har 2 varma hundar att ligga nära.

Onsdag natt blev ca 16 km från Saltoluokta vid några sjöar med bäck mellan. Tyskan tältade ett stenkast från oss.

Det var otroligt fint väder på torsdan. Blev en varm vandring, men det var ändå sista långa vandringsdagen. Frukosten bestod varje morgon av blötlagd, torkad frukt (blötläggs kvällen innan) och bovetekross med linfrö. Det blir en jättegod gröt som inte ens behöver mjölk för att avnjutas. Sötman får man från frukten och man gör gröten så lös att det blir okay utan mjölk. Havregrynsgröt kommer inte i närheten i smak/konsistens.

Nu är vi nära Saltoluokta, snart börjar det gå nedför igen. Fjällen man ser i fjärran tillhör Stora Sjöfallets nationalpark. Vi har under vandringen varit in i Sarek bitvis, men mest på kanten av Sarek. Har följt kungsleden, där man får ha med hundar. I Sarek får man annars inte ha med hund på sommaren.

Sista tältnatten blev vid Salto fjällstation. Det var fullbelagt alla rummen då det var folkmusikvecka. På kvällen hörde vi jojk-konsert.

Varm dusch avnjöts i servicehuset. Aldrig uppskattar man en dusch så mycket som när man badat kallt i en vecka. På fredan tog vi båten över till Kebnats för att sen ta buss till korsningen till väg 45. Men bussen var full!! Matti var så snäll och hämtade oss i Kebnats. Hos Matti och Stina fick vi sen en festmåltid med grillat kött, potatis och färska grönsaker. Sov sen i deras lilla stuga vid vattnet och lyssnade på yl-konsert innan vi somnade. Så vackert att lyssna till, så skönt att sen somna på en riktig madrass.